Spindelkvinnorna, som varit bloggens "kodnamn" för nätverket
Kvinnorna kring Jesus, är idag föremål för en
artikel i Dagen. Om vårt upplevda behov såväl som vårt syfte kan och får man givetvis tycka både det ena och det andra - men för mig personligen, och för många av mina nätverkssystrar, har nätverket verkligen varit något gott. Det har gett mig nya vänner, ny kunskap, fördjupning i min tro och - inte minst - utmaningar i att betrakta både mig själv, och min kyrka, från synvinklar som jag inte testat förut.
7 kommentarer:
Vad roligt att läsa! Allt gott till ert samarbete!
Jag bara känner: jaha, här är ju initiativet. Vad bra! Då finns det redan. Då bygger vi bara ut det undan för undan.
Miriam!
Så roligt att ditt namn nämdes i Tidningen Dagen! Jag har följt debatten om kvinnliga präster som sagt ända från början. En period var det mina sår, att jag inte fick utbilda mig till pastor. Jag kände mig försmådd. Sen kommer Berit Simonssons inre övertygelse och tolkning, att det är bara är vigda män, som skall dela ut nattvard.
Ja, det går att hålla ihop ändå! Bättre bibellärare än Berit får vi leta efter! Och grannen från landet Ulla pensionerad präst kan fortsätta dela ut Herrens nattvard.
Hoppfullt!
Ja, hoppfullt! Sannerligen.
/Marie
Från artikeln läser jag:
"Redan detta att vi vill hålla sams är kontroversiellt i Svenska kyrkan"
Är det så illa?
Inte alltid, och inte överallt, men ibland kan en vilja till gemenskap och samarbete över åsiktsgränserna just i ämbetsfrågan, betraktas som ett svek, eller ett förräderi mot den "egna" gruppen. Eller åtminstone som konstigt, och lite misstänkt. Men som sagt, inte alltid, inte överallt.
Skicka en kommentar