måndag, maj 10, 2010

När jag firar gudstjänst, gör jag det för att jag...

...vill och behöver bekänna mina synder och få dem förlåtna.
...vill och behöver höra Guds ord och få hjälp att förstå och tillämpa det i mitt liv
...vill och behöver ta emot Jesus i nattvarden och veta att han älskar mig
...vill få tid och ro att be.
...vill och behöver lovsjunga Gud i psalmer och andra lovsånger
...vill och behöver träffa de andra som också går dit, fika med dem och känna att vi delar något viktigt.

Däremot firar jag inte gudstjänst för att jag...

...vill höra vacker musik
...vill bli underhållen
...tycker att kyrkan är en vacker och mysig lokal
...för att det är en fin tradition

Jag vet att jag är präst och därmed kanske inte superrepresentativ. Men när jag ser mig omkring på de människor jag på olika sätt firar gudstjänst med, både i kor och bänk, så inser jag att jag inte är särskilt unik ändå. Går man i gudstjänst, så är det just gudstjänst man vill ha. Man vill inte ha vare sig evangeliet eller sakramentet inlindat i bomull eller maskerat till något annat, och man vill bli behandlad som en tänkande, kännande människa, oavsett ålder och bakgrund.

Jag tror att detta är självklarheter för de flesta kyrkbänksnötare. Däremot undrar jag om det alltid är så självklart för oss som har makt och ansvar över församlingarnas gudstjänstliv. Vi som pratar om vad som "drar folk" och om "vad som skrämmer bort". Vi som slår knut på oss själva för att göra gudstjänsten attraktiv för den där odefinierade gruppen av "folk" som inte kommer, istället för att fråga de trogna som faktiskt sitter där i bänken varenda söndag, varför just de firar gudstjänst, när det finns så mycket annat att göra en söndagsförmiddag som är både roligare och i världslig mening nyttigare.

Är det kanske så att vi är rädda för att svaret ska visa att vi själva och våra tankar, idéer och arbetsinsatser inte är så avgörande som vi vill tro?

20 kommentarer:

Pierre Falk sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Leif Ekstedt sa...

Lustigt nog "drar" olika präster en församling. De som lyckas har många gudstjänstdeltagare och andra som även de lyckas har färre.
Gud är med oss alla även i vardagen. Uppsala Domkyrka hade under 90 talet morgonmässa. Vi var många - men oftast samma personer.
Det passade oss - men en undran varför alla måste ha Mässa varje morgon. Det minner för mig om den maniska otrygghet som vissa människor råkat ut för - maniskt så tillvida att man räknar steg - kliver inte på gatstenarnas kanter m.m..
Mässan är viktig något som jag personligen behöver ,men kanske inte för ofta.
Är det slarvigt av de präster som anser att de inte kan medverka i andra prästers nattvardsmässa -eller ligger det en trosuppfattning som är så stark att samarbetet omöjliggörs.
Är man "dålig" kristen om man deltar i Mässan oavsett att veta om prästen tycker si eller så.

För övrigt gäller det för Svenska Kyrkan att se till medlemsvården.
Jag vägrar tro att prästmannen Wiklund i Matteus Församling gjorde fel när han startade en idrottsförening i Kyrkans Regi.
Matteuspojkarna var en naturligf del av församlingen under alla år.

Helene Sturefelt sa...

I helgen var jag på konfirmation som var så tunn att jag inte visste om det var Humanisterna eller Prästen som stod där framme...
- Ni tillhör nu Livet...
Nej! Vi tillhör Kristus!
En kyrka som inte bekänner sin herre är inte kyrka.
Spännande blogg!
Gud välsigne dig.
Hälsar en kollega, som också trängs i bloggosfären... Religionsdialog:
http://helenesturefelt.blogspot.com

Miriam sa...

Leif: Att fira söndaglig gudstjänst utesluter inte på något vis övrig församlingsverksamhet. Tvärtom! Det finns massor med god och välsignande verksamhet som så att säga strålar ut ifrån, och tillbaka till mässan/gudstjänsten.

Däremot tror jag INTE det på något sätt handlar om manisk otrygghet att vilja fira mässa ofta, utan helt enkelt om kärlek och en längtan efter gudsgemenskap. Den man älskar vill man vara nära, helt enkelt!

Jag är rädd att jag inte riktigt förstod vad du menade i din passus om prästers åsikter - men det lät intressant, så utveckla gärna!

Leif Ekstedt sa...

Jag köper det. Men i klartext har jag svårt att ta ställning till hur trosuppfattningen inom vår kyrka ser ut. De präster som anser att kvinnor inte skall vara präster och att Nattvarden inte "gäller" när fel prästerligt kön sköter Mässan. Det måste ju slå fel för den andra gruppem också? En präst är en präst och det borde väl alla prästvigda inse.
Har vi inte samma Gud och delar samma trosuppfattning. Samma regler och möjligheter för alla präster.

Miriam sa...

Den världsvida kyrkan delar samma tro - på att Jesus är Kristus. Det är det viktigaste. Där hör vi ihop. Mellan samfund och inom samfund tror vi olika i underordnade sakfrågor, t.ex. om dopet, ämbetet, nattvarden, Bibeln osv. Vi hör ändå samman i Kristus.

Så tror och tycker jag att det är, och därför tycker jag inte det är
konstigt att samma kyrka kan inrymma två ämbetssyner parallellt, så länge man behandlar varandra med respekt. Nattvarden ska aldrig blandas med tvång, från ena eller andra hållet.

I nuläget gäller samma regler och möjligheter för alla präster - utom för de präster som inte tror att Gud kallar kvinnor till präster.

Leif Ekstedt sa...

Miriam/ Tack för svaret. Jag tror jag begriper att vikten är att vi följer det gamla spåret.
Kristendomen lever .

Trillingnöten sa...

Jätteintressant inlägg! Speciellt för en människa som jag, som inte är troende och aldrig kommer att bli :) För det spelar egentligen ingen roll om man vill hotta upp gudstjänsten för att locka folk - det är svårt att övertyga en annan människa att ta över sin tro. Antingen har man en tro- eller så har man den inte. Är man osäker söker man själv upp ett svar, dvs man kanske börjar gå till kyrkan och pröva på eller tar kontakt med en präst, rabbi, mollah etc.

Jonas sa...

Nej nattvarden är inte ett tvång, men det är en sån stark uppmaning från Jesus att rekommendationen bör vara att man ska gå i mässan så ofta man bara har möjlighet (det gäller ju att det erbjuds mässtillfällen, det kan vara dåligt med det på vissa håll), det vill säga åtminstone en gång i veckan, som präst bör man kunna gå i mässan oftare, om man nu inte celebrerar den själv. I nattvarden ser vi ju Jesus Kristus tydligast..jag tycker det också är bra man man oftare predikar om varför man ska komma till kyrkan på gudtjänst, så tala gärna om för andra hur du ser på det och var inte rädd för svaret!

Bergmans Bryderier sa...

Det behövs helt enkelt olika typer av samlingar, som jag ser det. Väldigt utåtriktade "infångande" för dem som är intresserade men inte mycket mer, och gudstjänster precis som du beskriver dem för fåren i fållan. Men ingenting utan Jesus, naturligtvis...

För övrigt hoppade jag till lite över orden om att få tid och ro att be. Just detta tycker jag att gudstjänstordningarna ger väldigt lite utrymme för. Det är hela tiden raskt över till nästa programpunkt. Men man kan förstås komma en stund innan... :-)

/Lars

Miriam sa...

Jonas: När jag talade om tvång, avsåg jag snarast i samband med ämbetsfrågan - ingen ska känna sig tvingad att gå till nattvarden av något annat än av Jesu inbjudan och kärlek, så att säga. Sedan tror jag att man måste respektera att människor behöver olika lång tid för att känna sig rätt beredda.

Lars: Men det är ju i momenten man ber - i syndabekännelsen, psalmerna tackbönen, kollektbönen, förbönen, nattvardsbönen - hela mässan är bön, och igenkännandet och rutinen ger ro att vila i och bäras av den kollektiva bönen. Sedan tycker jag man hinner be med egna ord under kommunionen, under pre- och postludiet och i andra "skarvar".

Gunnel sa...

Idag är det Kristi Himmelfärdsdag och jag är snart 75 år och har just lärt mig att länka
[url=http://gunnelsplats.spaces.live.com/]Och som du for du komma skall...[/url]
Jag går till gudstjänst för att Jesus hade den vanan och vill möta oss där....

Bergmans Bryderier sa...

Visst kan alltihop vara bön, men för mig hamnar ofta alltför mycket fokus på att säga rätt saker vid rätt tidpunkt, och det stör mig när tankar håller på att formuleras till bön och eftertanke men hela tiden avbryts.
Jag behöver mer tid till stillhet och lyssnande i bönen, men utan att för den skull ta bort något av det andra. Lite mer luft i gudstjänstordningen, helt enkelt. :-)

Anonym sa...

Tack Miriam!
Det är så klokt och gott att läsa!

Leif W. Östborg

Helene Sturefelt sa...

VAd gör man när man hört en dålig predikan som inte hållit sig till ämnet eller lyft fram Kristus?
Jag gick på fotboll istället och fick mig en funderare...
Hälsar en kollega, Helene i Karlskrona

http://helenesturefelt.blogspot.com/2010/05/fotbollen-predikar.html

Gunnel sa...

Miriam
Förlåt mig, att jag tränade på din Blogg att skriva en länk, så smart som du gör och andra "Läs mera här". Och misslyckades med rätt taggar igen och igen...

Sen stannade jag hemma igår från kyrkan för att få höra radiogudstjänsten. Håller med föregående skribent. Jesus fattades.
Hälsningar
Gunnel

Miriam sa...

Gunnel: Det går utmärkt att träna på länkning här!

Cecilia N sa...

@Gunnel:

Här finns en jättebra beskrivning till hur man gör en länk.

Cecilia N sa...

F ö håller jag med Miriam om varför jag går i gudstjänsten.

Gunnel sa...

Varken url eller a href tycks bita på Miriams Blogg.
Lottens humor passa mig.