Missunnsamhet - apropå Tom och Katie

Läste nyligen ännu en sarkasm om Tom Cruise och Katie Holmes och deras bebis. Det står sådana överallt så det går inte att hålla reda på i vilken tidning jag såg den senaste. Till och med SvD har hakat på slasktrenden vilket förvånar mig. Hur som helst jag vissa teorier kring varför det är så rumsrent att håna just detta kärlekspar. Bortsett från de uppenbara triggerpunkterna för offentlig hånfullhet (kändisskap, offentligt visade känslor, ålderskillnad och (inte helt sund)religiositet) tror jag att jargongen kring Tom och Katie i mångt och mycket handlar om vanlig enkel avundssjuka. Vi som är mellan 25 och 35 idag är den generation som upplevde vår första förälskelse just i Tom. Vi såg Top Gun och Cocktail på video om och om igen, vi slogs med våra mammor om att få se Drömmarnas Horisont på bio fast den var från 15 år och snodde filmaffischer att ha över sängen (eller klippte ut dem ur Frida i fegare lägen). I mitt och mina vänners fall gick det hela i all tysthet så långt så att vi med bestämdhet hävdade att vår SO-lärare (som var blond och lite tunnhårig) var en exakt kopia av Tom Cruise. Och sedan, när vi blivit vuxna, Tom har blivit galen och mest ägnat och konstig ScFi och annat flum, skilt sig från Nicole som var så uppenbart genialisk och förälskelsen därför klingat av DÅ går karln och kärar ned sig - i en av oss! I Katie, född 1978, mitt i Top Gund-generationen. Hon har rimligtvis delat vårt kollektiva omöjlig-svärmeri, där en av de stora poängerna var att Han inte gick att ens drömma om på nätterna för han var så ouppnåelig och så går hon och blir i hop med honom på riktigt! Klart man blir bitter. Klart man måste hitta en massa mystiska fel på alltihop. Och är den en slump att bra många av dem som skriver kolumner, filmreportage och dylikt är födda sisådär 1978, give or take två tre år? Tror inte det.

Snor i hela huvudet

Jag är förkyld med den följden att jag bara kan andas genom en halv näsborre. Ungefär. Detta har fått mig att inse hur mycket syretillförseln påverkar tankeförmågan. Hela dagen har gått i slovmotion, det jag lyckats åstadkomma (griftetal, vigseltal, lite agenda-plock) idag hade jag kunnat klara på en förmiddag om jag kunnat andas ordentligt. Med andra ord skulle världen gå långsammare och vara mindre intelligent i konstruktionen om nässprayen inte fanns. Fast själva konstruktionen står ju i och för sig Gud för, och Han har nog sällan snuva. Så jag tar tillbaka det sista. (Där ser ni hur trögt det går idag...)

Lite frågor...

Jag har listmani. Snodde den här från Karins blogg.


1. Ta närmaste bok och slå upp sidan 18, rad 4 – vad står där?"
"Boken avslutas med en förutsägelse..." (Bibeln, sammanfattning av profeten Malaki)

2. Sträck ut din vänstra arm så långt du kan, vad rör du vid?
Begravningsschemat som sitter på listen som sitter på väggen

3. Vad var det senaste du såg på tv?
Så ska det låta för två veckor sedan (vi har ingen digitalbox och ingen signal)

4. Utan att se efter, gissa vad klockan är: 16.15 (fel på en minut)


5. Bortsett från datorn, vad hör du just nu?.
Fotsteg på trottoaren snett ovanför mig

6. När var du senast utomhus och vad gjorde du då?
Kanske en kvart sedan, gick till och från kyrkan

7. Vad tittade du på, innan du började svara på den här undersökningen?
Min blogg

8. Vad har du på dig?
Lafsor, strumpbyxor, underkjol, manchesterkjol, prästskjorta, randig tröja.

9. Drömde du något inatt? I så fall - vad?
Ja, men jag minns inte längre.

10. När skrattade du senast?
På fikapausen för två timmar sedan.

11. Vad finns på väggarna i rummet där du är nu?
Anslagstavla, barnteckningar, ikoner, tavlor, almanackor, krucifix där Jesus trillat bort.

12. Har du sett något konstigt på sistone?
Japp. Man har väl spegel. Och internet.

13. Vad tycker du om den här utmaningen?
Underbar. Älskar formulär.

14. Vilken var den senaste film du såg?
Nära och Kära

15. Om du blev multimiljonär, vad skulle du köpa?
Ingen aning. Säkert en massa dumma saker och så några bra också.

16. Berätta något om dig själv som folk inte känner till.
Jag tycker om krigsfilm

17. Om du kunde förändra EN sak i världen, utan att ta hänsyn till politik och skuldkänslor, vad skulle det vara?.
Jämna ut tillgången på mat så ingen svalt. Jag lovar!

18. Tycker du om att dansa?
Ja.

19. George Bush?
Orkar inte just nu...

20-21. Vad skulle dina barn heta, pojke resp. flicka?
Jakob resp. Lydia

22. Skulle du nånsin överväga att bo utomlands?
Yes, Finland eller Jerusalem.

23. Vad vill du att Gud ska säga när du kommer till pärleporten?
Men lilla gumman, är du hungrig?

24. Vilka fyra personer vill du ska svara på de här frågorna?
Lisa, Martin, Helene och Jonatan (mina kända säkra läsare)

Såsom i himmelen - beredelseordet

Igår använde jag en omarbetning av mitt "Såsom i himmelen"-beredelseord. Tänkte jag skulle låta er blogggäster läsa också. Texten som med fördel ska läsas innan är 1 Johannesbrevet kap. 1 : 8- 2: 2

Det finns ingen synd. Gud förlåter inte för Han har aldrig fördömt. Det finns ingen synd!
Orden kommer från prästfrun i filmen Såsom i Himmelen, en av de största succéerna i svensk filmhistoria genom tiderna. En film som merparten av svenska folket har sett och som många har tagit till sitt hjärta. En film med vacker musik, fängslande berättelser och vackert foto. Och också en film med vissa anspråk på svar när det gäller vem Gud är och vem människan är.

Några filmrutor efter prästfruns replik får vi se hur Helén Sjöholms Gabriella återigen blir förnedrad och sönderslagen av sin man, instängd i ett garage. Och vid dessa två bilder tänkte jag vi skulle stanna till.

Om det inte finns någon synd, vad är då detta? För även om prästen i filmen har en tämligen skev syndauppfattning, skulle Gud inte fördöma något som är så ont och vedervärdigt som hustrumisshandel? Om inte, då finns det ju ingen upprättelse för Gabriella, och heller ingen förlåtelse för hennes make. Båda är helt utlämnade till sig själva. Om allting är moraliskt neutralt och bara en fråga om att välja och finna en inre harmoni, en egen ton, var befinner vi oss då? Vem är då Gud? En godtycklig despot som överlåter oss att skapa vår egen frälsning? En tyst, maktlös maskinist? Eller helt enkelt ingen alls?

Och hur ska vi kunna förstå allt det våld, allt det lidande som omger oss, om vi inte kan tala om synd? Och varför behövde då Jesus dö en sådan fruktansvärd död till synes utan mening? Johannesbrevets författare talar klarspråk om detta, om synden, om hur förnekandet av den kan få fruktansvärda konskekvenser men mest av allt talar han om förlåtelsen. Om Jesus Kristus som för vår talan, som sonar våra synder och inte bara dem utan hela världens. Därför kan vi med frimodighet bekänna både att synden finns, att den finns i oss och att Gud fördömer den. Men vi kan också bekänna att Han i Jesus Kristus har försonat den fullständigt och att Hans vilja och längtan är att ge oss den fullständiga förlåtelsen.

Halleluja-honing

Nu är länktrasslet löst. Sänder härmed en stor, virtuell kram till Cambridge och den gode bibliotekarien i Amarout a.k.a Falstaff a.k.a. min käraste gudsvåger.

När jag berättade om min helg i förra posten glömde jag en av de viktigaste upptäckterna, nämligen honungsburken på kafé Tratten. Till sitt te (som föredömligt nog är bryggt i kanna) kan man nämligen få en sked Aleluya-honung om man vill. Halleluja-honing, med andra ord. Hurra för sånt, sa maken och slevade i sig. Jag instämde men nöjde mig med att beundra burken.

Igår var jag ledig och gjorde en utflykt till Uppsala, träffade lite olika vänner, strosade på stan, insöp atmosfären och insåg på hemvägen att jag faktiskt inte alls saknar vare sig staden eller studentlivet. När jag ser massorna välla ut från Carolina vid lunch, eller sitta i klasar på kaféerna eller cykla längs med Skolgatan så tänker jag bara: Vad skönt att jag slipper!

Skolbarnen ska läsa klart om Passionshistorien nästa gång. De kommer de nog att gilla, flera av dem tycker om när det är lite action. När jag berättade om S:ta Lucias öden och äventyr (med utstuckna ögon, avhuggning på mitten och bålbränning) i vintras och nästan kände att jag gått förlångt, var det en sjuåring som andlöst sa:
-Berätta en gång till!

Dumma dumma dumma

Datorer är dumma dumma dumma djur.

Jag har försökt uppdatera min länklista och det SER bra ut. Men inga länkar fungerar. Inga alls. Och nu hinner jag inte undersöka saken närmare, så den får vara som den är ett tag. Men om någon läsare (t.ex. bibliotekarien i Amarout) kunde vara så kärlekfull och god och förklara för mig på svenska hur man gör så vore jag evigt tacksam!

För övrigt funderar jag över svensk gospel och gospel i Sverige. Under helgen har församlingen besökts av Strängnäs Stifts Gospelkör, som nybildas varje år, övar och turnerar och som är en sann källa till glädje. Var med på deras konsert igår och ska snart fira högmässa tillsammans med dem. Bara en sak förbryllar mig lite och det är den påtagliga bristen på nytt material. Under min ljuva tonårstid sjöng jag massor med gospel och merparten av sångerna på konserten igår hade jag hört och sjungit själv för 10- 15 år sedan. Skrivs det inget nytt, eller är det helt enkelt inne med vintage-gospel just nu? Eller är det så att det finns en basrepertoar som så att säga fungerar med svenska sångare? Och ytterligare eller - är det så att svenskkyrkliga gospelkörer sjunger sådant som de frikyrkliga gospelfrontrupperna sjöng och lärde ut för 10 år sedan. (Jag kommer från Örebro och där finns Joybells så det smittade fortare där)Tänkte ta mod till mig och undersöka saken senare.