Det går rätt trögt på den här stackars bloggen, som ni märker. Jag tänker vara alldeles ärlig med varför.
Jag är trött på sånt jag brukat skriva om. Den svenskkyrkliga debatten snurrar i hjulspår som vid det här laget är tämligen djupa. Positionerna är låsta och glastaket fastskruvat. Det känns förutsägbart och helt enkelt lite meningslöst att gräva ned hjulen ännu djupare, och jag kommer inte på några ämnen som är värda omaket med ett stickspår.
Ni har sett alla kort på min katt, min trädgård och ganska många på mina skor. Ni vet att jag tycker illa om fåglar, Kreativ-Insikt-nyckelringar och Såsom i Himmelen. Ni vet en hel del om min mormor, 90-talet i Örebro och en hel del om Vita Huset och Grey´s Anatomy också. Jag börjar känna mig aningen tjatig.
Jag tänker inte sluta skriva, eller ens ta någon officiell paus. Jag kommer säkert skriva rätt snart igen, om inte annat för att klargöra för mig själv vad jag egentligen tänker. Men jag ville bara meddela, att tycker ni att musten gått ur den här bloggen, så är det alldeles rätt uppfattat.
5 kommentarer:
Så är det för oss alla ibland. Ibland behöver vi ta ett steg tillbaka för att se helheten.
Läser Din blogg! Ibland tänder den till och ibland så mattas den. Det är ju som livet fungerar.
Snälla pastor Miriam, sluta inte skriva! Du tar upp väsentligheter, du gnäller inte, du är inte tyken, du skriver bra. Jag behöver läsa din blogg!
Bonden...
Du har så rätt! Svenska kyrkans konflikter är låsta. Men håll i dig nu - jag tror att jag har hittat nyckeln! Åtminstone när det gäller olika syn på mäns och kvinnors roller (vilket jag misstänker är en ganska stor orsak till många konflikter) Jag kan inte förklara allt här men när jag studerade Marias roll inom Svenska kyrkan för min magisteruppsats så blev det så tydligt. Det är inte kört att nå enhet i Svenska kyrkan - åtminstone inte enhet i Kristus. Åtminstone inte i teorin - men en gemensam teologisk grund är nog så viktigt i en kyrka. Heja Mirjam - du är också viktig! Nu har jag sagt A men inte B - kanske du vill läsa uppsatsen sedan - jag är övertygad om att du blir inspirerad av den!
Jag vill läsa både Miriams blogg och Gunnels uppsats!
Hoppas musten rinner till igen. Den brukar ju det om man bara tillåter sig vänta.
Skicka en kommentar