Till min förra post (se nedan) fick jag en mycket klok kommentar av min vän och kollega Kent. Läs den gärna innan ni fortsätter.
Kent satte min uppmärksamhet på två saker som jag funderat massor på sedan dess:
För det första. När jag skrev posten, hade jag främst läst om händelsen i tidningen, på nätet och på papper. Och utifrån detta, utgick jag både i tanke och skrift från att flickan med jaktkniven gjort sig skyldig till mord eller dråp, eller i alla fall till vållande till annans död. Inte för att jag visste - utan därför att det var budskapet, explicit eller implicit i artiklarna jag läst. Vilket tyder både på en viss vinklingy av tidningarnas texer, men också på en bristande fantasi och skepsis hos mig. Jag var inte där. Ändå utgick jag från att hon var skyldig, därför att någon annan, som inte heller var där, hade skrivit det. Och detta utan att jag ens tänkte på det.
För det andra. En handling som tar några sekunder kan påverka resten av ditt liv. Det gäller massor av saker - trycker du på enter kan du förlora allt du äger i nätpoker. Ögonblicket som gör dig till förälder tar inte lång stund. Och inte heller en händelse som den på Prosagatan tar speciellt många sekunder. Händelser kan påverka och förändra våra liv men de kan inte byta ut vårt jag, vår identitet. Oavsett vad vi gör, vad vi tror om oss själva och vad andra tror om oss, är vi Guds skapelser, Jesus har dött för oss och vi är unika individer. Ville bara klargöra det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar