Predikan - till sist kom den!

Hade som jag skrev i förra veckan total predikoblockering. Men så vips, efter fyra halvdana försök och ett sånt där klockrent helt apropå-samtal om tro med min mellanchef, så lossade det i lördags. Här är den:

Precis så här bra är det. Dagens texter, trots att de är tillkomna i vitt skilda sammanhang med många års mellanrum, beskriver alla någonting som är riktigt, riktigt bra. Alldeles underbart, för att tala med Askungen. Så är en söndag mitt i sommaren, får vi ta emot texter som verkligen uttrycker det underbara med den kristna tron och det hela avslutas med Jesu uppmaning: Gläd er med mig! Därför ska temat för dagens predikan vara Tre bra orsaker att vara glad!

Den första orsaken vi ska stanna vid, är själva Bibeln. Guds Ord i Bibeln är en ofrånkomlig del i en kristen människas liv. Det är därifrån vi hämtar berättelserna om de händelser som ligger till grund för vår tro, det är genom att läsa i den som vi får dela upplevelsen av tron på Kristus med de människor som faktiskt själva mötte honom, med de människor som utgjorde den allra tidigaste kristna kyrkan. Mycket finns det i den som vi inte förstår. Många gånger är det våra olika förståelser av bibelordet som skapar splittring och sår i kyrkans kropp, och inte sällan använder själafienden sig av lösryckta bibelord eller förvrängningar för att skada människor och driva dem ifrån Kristus. Men så länge vi ändå vänder tillbaka till Bibeln i tro på och hopp om att dess innehåll ska ge oss det som vi behöver för att orka leva och våga dö. För det är ju trots allt genom de ord som Gud har givit oss i Bibeln som vi får kunskap om hurdan Han är. När vi läser profeten Mikas ord om hur Gud som helst av allt vill förlåta, kastar alla våra synder i havets djup, då får vi tro och känna att detta gäller också oss och våra synder, att vi har en grund till vårt hopp och vår längtan.

Den andra orsaken, som vi inte skulle veta mycket om, om det inte vore för Bibeln, är Jesus Kristus själva. Hans person, allt som han är och gör, hans liv och hans gärningar, alltsammans är när man tänker på det, skäl nog för att glädjas i djupet av sitt hjärta. Jesus är det yttersta beviset på Guds kärlek, på hur Hans strävan efter gemenskap med de människor som han skapat inte känner några gränser. I Jesus kom Gud hit till jorden, levde våra liv och dog vår död, för att vara med oss och för att vi alltid skulle kunna få vara med honom. Hans lidande och död skedde inte därför att vi hade älskat honom tillbaka eller någonsin kommer att kunna göra det tillräckligt. Nej, det skedde därför att Gud älskade oss så mycket att Han inte kunde stå ut med att se hur vi satt fast i klorna på själafienden, på ondskan i och utanför oss själva. Därför erbjöd han sin egen son i lösen – om du släpper dem så får du mig istället. Och eftersom Jesus är Gud och Gud är grunden för all existens på jorden, så är det inte konstigt att ondskan med triumf antog erbjudandet. Desto konstigare, men desto underbarare, är det faktum att ondskan inte kunde hålla kvar Jesus i döden, utan blev så slagen och sårad att den var tvungen att släppa honom och se hur hans öppnade vägen från döden till livet, ingenting till evighet. För det kan vi verkligen vara glada – för alternativet vore ju att denna världens elände och svårigheter vore det enda vi hade att vänta oss.

Den tredje och sista orsaken att glädja sig idag, är att allt det som texterna berättar om, allt det som Jesus är och allt det som vi erbjuds att tillsammans med kyrkan över hela världen tro på, det gäller dig och mig personligen. Det är våra synder som Gud vill kasta i havets djup. Det var för oss och för vår fiendskap med Gud som Jesus dog, och det är för att hämta hem oss han ska komma tillbaka. Det bortsprungna fåret, det som Herden släpper allt han har för händerna för att leta reda på och som han blir så fantastiskt glad när han hittar, det är du och det är jag och det är alla våra bröder och systrar runt omkring oss. Därför får vi glädjas med Jesus, över vår egen räddning såväl som över andras. För det är det han vill ha i gengäld av oss, att vi kommer till hans bord sådana vi är, precis som syndarna och tullindrivarna, visar vårt behov av honom och vår oförmåga att klara oss själva och att vi gläds när vi inser att han inte håller det emot oss, utan istället finner sin största glädje i att befria oss, upprätta oss och förlåta oss. Det är detta vi firar när vi firar vår högmässa tillsammans idag, i glädje över att vi är Guds barn, över att vår nästa är Guds barn och över att alla människor som ännu inte låtit sig finnas och bäras hem av herden också får bli det när de vill. Därför är det ingen allvarlig, sorgsen söndagsförmiddag i Överenhörna – det är en glädjens fest. Lite lågmäld, lite eftertänksam, ganska svensk – men likväl en fest!

Budskapet i Bibeln, budskapet om Jesus Kristus är inte enbart en abstrakt tankekonstruktion eller en krävande moralkodex – nej först och främst är det ett budskap till varje människa om att Gud så älskade världen att han utgav sin ende son, för att var och en som tror på honom inte ska gå under utan ha ett evigt liv. Låt oss därför visa vår glädje och stolthet över att vara kristna, visa för oss själva, för varandra och för världen utanför att vi gläder oss med Jesus Kristus över att Gud finns, att Han vill vara med oss och har ordnat det så underbart att vi får vara det jämt, om vi så själva vill.
Amen!