En ny idol

Jag har en ny idol bland sveriges ledarskribenter. På ohotad förstaplats står givetvis min gode far, men ett alster av en god tvåa kan man ta del av här: http://www.smp.se
Klicka på "ledare" och sedan vidare till "En ny tid för svenska kyrkan"

Hälsoskov

Vi har en ärkebiskop! Var hälsad biskop Anders! Läs mer här: www.kyrkanstidning.se

Och Hagamannen är gripen. Idel lättnad idag.

Jag är inne i ett hälsoskov. Det kommer med ljuset tror jag - den sedvanliga viljan att strax efter tidsomställningen varje år börja motionera. Och den här veckan har det gått ganska bra: En kilometer i simbassäng på måndagen, ytterligare en onsdag morgon och så en långpromenad (i gummistövlar!) samma kväll. Nästa sim-kilometer ska utföras imorgon eftermiddag. Apropå detta utspelades följande dialog mellan mig och min granne, vän och kollega Pär:

P: Stiga upp klockan sex för att simma!! Vad är det för människor som gör sånt?
M: Såna som jag...
P:...*mummel*....och så har folk invändningar mot Opus Dei!

Kanske gör det sig inte lika bra i skrift som i verkligheten, men jag skrattade i alla fall gott och länge.

För övrigt är det lugnt i livet och på jobbet. Inga begravningar och därmed klart mindre samtal och hembesök. Planerar konfirmandlägret i juni, tittar på psalmer till långfredagen och har till och med sorterat bokhyllan. Hemma håller två snälla snickare på att ge oss en ny yttertrappa, förhoppningsvis är den snart klar. Själva avsatsen blev klar redan igår och den är underbart stor. Det känns som att ha en hel dansbana utanför dörren. Jag drömmer redan om en sådan där stor blå kruka full med pelargoner. Och solen skiner, så drömmen känns rätt realistisk!

Om Carola, den helige Ande och några till

Carola vann (se förra posten) så jag antar att man ska passa sig för att raljera med Anden. Och alldeles oavsett Hans sympatier i schlagerfestivalen, så ger ju Gud oss Hjälparen när vi behöver Honom. Och jag måste säga att jag tycker Carolas tatuering var festivalens absoluta höjdpunkt. Om jag inte hade så dåligt läkkött och var så rädd för stelkramp skulle jag göra en likadan imorgon dag. Fast jag misstänker att både maken och modern skulle misstycka rejält...

Även om den Helige Ande var opartisk, så tycker jag att fel låt vann. "Evighet" var tråkig melodisk, mycket mera musikaliskt pompa-pompa-fläsk än vad melodin egentligen gav anledning till. Mina favoriter var i nämnd ordning:

"Jag ljuger så bra" - Äkta schlager, kul text (Pling finns ju till och med i psalmboken tror jag) och en sprakande sprallig sångerska utan divalater.

"Sing for me" - haft på hjärnan sedan i lördags, vilket är ett sant tecken på fungerande schlager. Dessutom tror jag den skulle gå hem i Europa - jämför till exempel med Lettlands bidrag häromåret.

"Temple of Love" - även om frontfigur Bard tycks vara en moralisk öken, så är det fråga om proffs här. Martin sjunger bra och - ingen idé att hymla med det - är en fröjd för ögat. Bakade till låten i måndags och brödet blev gott.


Markus ringde just om meddelade att han plötsligt fått hela kvällen ledig. Denna sällsynta händelse ska vi högtidlighålla med att hyra oss en av alla nya DVD-filmer som grannen och handlaren Abbe fått in under veckan.

För övrigt knakar ekumeniken i Södertälje märkbart i fogarna. (Se dagens upplaga av Länstidning Södertälje). Det är krångligt med kristen enhet, minst sagt.

Mest om att gå till tandlhygienisten

Jag är en sådan människa som får tandsten. Enlig min tandhygienist finns det två sorters människor, en sort som får hål och en annan som får tandsten. I undantagsfall kan man drabbas av båda. Jag har varit välsignat förskonad från hål, men dessvärre inte från tandsten.

Idag skulle alltså stenen bort. I 45 minuter (nästan) kördes laserpennan runt mellan mina tänder så blodet skvätte. När det äntligen var avklarat kostade det mig 675:-. Det känns inte så vidare uppmuntrande att betala så mycket för 45 minuters oavbrutet lidande, men det blir väl antagligen ännu värre om man låter bli. Hur som helst tyckte tandhygienisten att jag var mycket duktig, det sa hon flera gången. Sista gången var jag på vippen att fråga efter ett klistermärke, för det fick man förr i världen när man var duktig.

Nu är jag på jobbet och väntar på skolbarnen. Idag är pysslet lite frommare, vi ska göra bönekort med "Vår Fader" på. Provpysslade ett sådant i morse som blev riktigt snyggt.

Vårvinter

Ännu en underbar dag som jag inte hinner utnyttja till skidåkning. Får passa på och njuta på vägen till och från tåget istället. Solen skiner, det droppar från taken (tyvärr droppar det även istappar då och då) och samtidigt knarrar snön under fötterna. I måndags åkte maken och jag en lång tur, nästan halvvägs till Vagnhärad kändes det som. Det är så bra med skidor för man kommer iväg på hela andra turer än vad man gör till fots. Och mina skidor här hemma (som egentligen är mammas, upptäckte vi när vi var i Kårarp) fungerar alldeles utmärkt.

Funderar för övrigt över predikan - "Det är inte rätt att ta bröder från barnen och kasta det till hundarna..." Det är ingen snäll-pastell-Jesus som säger sådant, precis. Och trots att det på ett sätt gör det det hela mycket mer intressant och trovärdigt, så är det inte precis enkelt att gripa sig an det. De två övriga texterna är Jakobs brottningsmatch och Paulus utläggning om sitt hårda liv i Herrens tjänst. Om någon av mina läsare (ingen stor skara kanske, men en nog så klok sådan) har några spontana idéer, så hör gärna av er. Numera kan alla kommentera min blogg, inte bara andra bloggspottare (Tack Heléne!).

Eftermiddagskulingarna ska idag få avsluta Vår Fader (vi har kommit till de sista styckena nu) och sedan börja måla svarta kroppar till sina påskkärringar. Jag antar att det kallas för interkulturation...