Skolverkets halvtuggade pepparkaka

"En sådan samling får dock inte rymma religiösa inslag som bön, välsignelse, trosbekännelse, predikan eller annan form av förkunnelse. Det är därför inte tillåtet att ha en adventssamling i kyrkan om prästen förmedlar religiösa budskap."

Så skriver Skolverkets Anna Ekström och Claes-Göran Aggebo i gårdagens DN , apropå adventssamlingar på skoltid i kyrkorum. Jag blev tvungen att läsa två gånger. Att inte be tillsammans med, välsigna eller uppmana barnen till att stämma in i trosbekännelsen vid en skolavslutning, eller en adventssamling, tycker jag är helt rimligt. Att inte predika är trots allt det mest praktiska i sammanhanget.

Men "annan form av förkunnelse"? "förmedla religiösa budskap"? Vad är det? Eller snarare - vad i sammanhanget är det INTE? Ett litet barn av Davids hus hör ju solklart dit. Liksom Advent är mörker och kyla, Hosianna, Nu tändas tusen juleljus. Kan en präst - eller vilken kristen människa som helst - förklara varför man tänder ett ljus varje söndag, utan att förkunna? Kan man förklara vad ordet advent betyder utan att förmedla ett religiöst budskap? Kan man visa en julkrubba? Svara på frågor om vad bilder och skulpturer föreställer? Berätta jultomtens historia? Fira Lucia? Eller är det säkrast att hålla sig till människovärdet (vad nu en kristen människa grundar den tanken på...) eller vänskap och inte kommentera adventsljuset över huvudtaget?  Det känns som att en adventssamling, eller en julavslutning enligt Skolverkets riktlinjer antingen blir en uppvisning i att driva en dold agenda, eller en samling som handlar om helt andra saker än de som ligger bakom dess existens.

Man behöver bara ta ett myrsteg, ett pyttesteg, bakåt, för att se hur motsägelsefullt det är. En samling i en kyrka kan aldrig vara helt fri från religiösa budskap - själva rummet är ju fullkomligt nedlusat med dem. Sångerna är skrivna i religiöst syfte, ljusen därinne tänds av religiös övertygelse. Om inte är religiösa budskap är OK på en avslutning, är inte avslutning i kyrkan OK. Det är egentligen helt självklart. Även i ljuset av traditionerna, och arvet från enhetssamhället. Man kan inte både äta pepparkakan, och ha den kvar.

Jag tror att Skolverket egentligen vet det. Men de vill inte reta upp alla som, av diverse skäl, tycker att det är fint att skolbarn firar advent i kyrkan. Så, de ger sin halvtuggade pepparkaka till de enskilda skolorna och församlingarna i stället, och hoppas att vi ska lösa saken åt dem. Diplomatiskt? Kanske. Eller fegt?

Ni har väl inte missat...

....Kyrkomötes-TV?

Längtan uppfylld

Nu har det gått mer än en vecka sedan jag skrev sist, men jag haft ett dopsamtal, en veckomässa, en familjemässa, en filmkväll med ungdomsgruppen och lite annat smått och gott. Allting känns genast så mycket mer balanserat och harmoniskt, när jag får göra det jag ska.

Så mycket bloggat har det däremot inte blivit. Återkommer när inspiration och/eller irritation tränger på. Ni får hålla till godo med några bilder från Taizé så länge. Man kan faktiskt ha det riktigt gott där, även i november!

Vad jag längtar efter just nu?

En vanlig vecka. Sorgehusbesök. Dopsamtal. Predikoskrivande. Ungdomsgrupp. Morgonmässa. Andrum. Vuxenkonfirmanderna. Kyrkkaffe.

Allt det där vanliga, som just nu äts upp av resor (hur underbart det än är med både Taizé med ungdomar och London med maken), Barntimme-artikel-skrivande och handboksförslagsarbete.