En liten grå, rädd och jamig kisse har tagit sin tillflykt till Sankta Ragnhildsgården. Han sitter och trycker i ett hörn på innergården, men kommer gärna fram och blir klappad. Han är mager och har inget halsband, men pälsen är fin och han verkar van vid människor. Jag funderar på att ringa katthemmet eller polisen, men jag avvaktar över natten för att se om han kanske hör hemma i något av husen intill och snart blir upphittad. Jag hoppas hans människor snart hittar honom, för han verkar väldigt olycklig och inte alls hågad att bli församlingshems-utekatt.
För övrigt skriver jag på min predikan (se förra posten) utifrån frågan: Hur hanterar vi det faktum att vår tro inte får de konsekvenser som den borde? Det går rätt bra, både Paulustexten och Matteustexten är innehållsrika och till det har jag lagt Lukas 5:8 (Gå bort från mig Herre jag är en syndare) samt delar av en dikt av Inger Hagerup. Det blir nog fason på det här också vad det lider.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar