måndag, juni 30, 2008
Prästväljande
Nu kommer mitt lite mer seriösta inlägg. Nämligen lite funderingar kring val av gudstjänst, som dök upp då maken och jag satt och kikade på predikoturer och försökte grovplanera semesterns andliga liv. Det är inte utan att man känner sig lite tyckmycken och liksom dryg när man sitter och läser och sorterar bland församlingar och kollegor...dit vill jag gå men inte dit, honom vill jag höra men inte henne...
Jag tror de flesta regelbundna gudstjänstfirare håller med om att ska man fira gudstjänst ska de ske på ett sätt man känner sig bekväm och trygg med. Man vill helt enkelt få tillfälle till bön, lovsång, uppbyggelse och nattvardsgång utan några negativa störningsmoment. Jag tror att vi alla har upplevt hur man så att säga öppnat upp alla kanaler i kyrkbänken och sedan känt sig alldeles förvirrad eller irriterad eller lurad när det som skedde inte alls var vad man hade väntat sig.
Men det finns ofta andra parametrar att ta hänsyn till, som till exempel i vilken församling man bor eller har bestämt sig för att man hör till. Har man en gång bestämt sig, ska man då inte hålla sig dit även när det firas gudstjänster som till form eller innehåll inte riktigt känns OK? Och vem bestämmer vad som är OK? Min känsla? Kyrkohandboken? Bekännelseskrifterna? Lite av allt?
Om man sedan tjänstgör i en församling och bor i en annan - vilken ska man då fira sin gudstjänst i när man är ledig? Det finns ju klara poänger både med att få vara ledig när man är ledig, och med att ens församlingsbor ser att man faktiskt firar gudstjänst i vanliga kläder också, så att säga.
Och så är det frågan om prästväljande - ska man välja sin favoritpredikant varje gång, så att man vet vad man får och inte behöver bli besviken? Eller är det att misstro den helige Ande om att blåsa vart och till vem han vill? Och hur kul skulle det vara för egen del att veta att man blir bortvald av ett eller annat skäl?
Och dessutom går man ju inte bara i kyrkan för sin egen skull, utan därför att Gud vill det och därför att min närvaro faktiskt kan betyda något för de andra som är där....gash, det här är svårt när man börjar rota i det. Men på söndag åker vi nog till en kyrka.där ingen av oss vare sig bor eller arbetar, där det är vanlig hederlig högmässa och där predikanten är välbeprövad. Man vet vad man får, helt enkelt.
Jag tror de flesta regelbundna gudstjänstfirare håller med om att ska man fira gudstjänst ska de ske på ett sätt man känner sig bekväm och trygg med. Man vill helt enkelt få tillfälle till bön, lovsång, uppbyggelse och nattvardsgång utan några negativa störningsmoment. Jag tror att vi alla har upplevt hur man så att säga öppnat upp alla kanaler i kyrkbänken och sedan känt sig alldeles förvirrad eller irriterad eller lurad när det som skedde inte alls var vad man hade väntat sig.
Men det finns ofta andra parametrar att ta hänsyn till, som till exempel i vilken församling man bor eller har bestämt sig för att man hör till. Har man en gång bestämt sig, ska man då inte hålla sig dit även när det firas gudstjänster som till form eller innehåll inte riktigt känns OK? Och vem bestämmer vad som är OK? Min känsla? Kyrkohandboken? Bekännelseskrifterna? Lite av allt?
Om man sedan tjänstgör i en församling och bor i en annan - vilken ska man då fira sin gudstjänst i när man är ledig? Det finns ju klara poänger både med att få vara ledig när man är ledig, och med att ens församlingsbor ser att man faktiskt firar gudstjänst i vanliga kläder också, så att säga.
Och så är det frågan om prästväljande - ska man välja sin favoritpredikant varje gång, så att man vet vad man får och inte behöver bli besviken? Eller är det att misstro den helige Ande om att blåsa vart och till vem han vill? Och hur kul skulle det vara för egen del att veta att man blir bortvald av ett eller annat skäl?
Och dessutom går man ju inte bara i kyrkan för sin egen skull, utan därför att Gud vill det och därför att min närvaro faktiskt kan betyda något för de andra som är där....gash, det här är svårt när man börjar rota i det. Men på söndag åker vi nog till en kyrka.där ingen av oss vare sig bor eller arbetar, där det är vanlig hederlig högmässa och där predikanten är välbeprövad. Man vet vad man får, helt enkelt.
Äntligen nåbar
Efter en lång period av osäkert mobilläge (mobilen stängde av sig utan förvarning, oberoende av laddning) och en något kortare helt utan privat mobiltelefon, har jag nu till sist skaffat mig en ny. Mitt enda krav var att den skulle vara vikbar och hållbar. Tydligen är vikbara telefoner bara sååå ute, så den enda som fanns (bortsett från en pytteliten Samsung som såg skör ut) var denna skönhet:
Jag vet att man inte ska fästa sig för mycket vid fåfängliga ting, men jag är redan barnsligt förtjust i den, trots att jag inte fick den i någon glad färg - det fanns bara svarta kvar. Väntar ivrigt på att den ska ladda färdigt så jag kan lyssna på alla signaler och ta lite fina skärmsläckarbilder. Samma nummer som tidigare gäller, för övrigt. Nu ska jag skriva ett seriöst inlägg så ni inte tror att jag gått och blivit alldeles materialistförtappad så här en dag in på semestern...Första dagen på semestern...
...och det regnar, jag är lite förkyld och allmänt seg. Märkligt nog är det jätteskönt. En bild på mina pyjamasben får illustrera semesterlättjan, innan vi åker till Skärholmen för att shoppa bonkers. Maken behöver nya skor, jag behöver en ny mobiltelefon (man har inte kunnat ringa till mig på två veckor och somliga vänner tycker det är lätt frustrerande...) och tillsammans behöver vi en ny bricka att bära ut mat i trädgården med, eftersom den fina röda som förmodligen var äldre än jag har gått i tre delar och inte går att limma ihop.
De första två semesterveckorna börjar för övrigt ta form. Svärföräldrarna tittar förbi i morgon, på onsdag tänkte i alla fall jag njuta av den utlovade solen på stranden och på torsdag bär det av till Landsort. Helgen ska vi tillbringa hemma innan vi åker mot Småland med fru L och Falstaff. Vad gäller återstående veckor, får ni gärna fortsätta rösta!
söndag, juni 29, 2008
Recept
Lika lite som detta är en modeblogg är det en receptblogg. Men ingen regel utan undantag:
Spontankonstruerad Potatissallad
Sisådär femton nypotatisar, kokta med mycket dill
2 dl. gräddfil
1 msk olivolja
2 msk kapris (eller hur man nu doserar kapris, ett gäng helt enkelt)
1/2 hackad rödlök
lite salt
ganska mycket vitlökspulver
ganska mycket färsk timjan
Koka potatisen och låt den svalna. Skär den i tärningar. Blanda ihop övriga ingredienser och rör sedan ned potatisen där också. Färdigt. Jag tror det kan tänkas bli ännu godare med cremé fraiche istället för gräddfil.
Semester
Idag är det tre kyrkoår sedan min inträdespredikan i S:ta Ragnhild. Det var lite skakigt, vill jag minnas, jag var inte van vid så mycket folk och så stor kyrka och dessutom hade jag lite panik över predikan, tredje årgångens texter på 6:e efter Trefaldighet är inte så där alldeles enkla.
Idag predikade jag över samma texter - de hade inte blivit lättare - och ledde hela högmässan där själv för första gången. För det mesta är man nämligen två tjänstgörande i Ragnhild, en celebrant och en predikant, men så här på sommaren är det inte alltid det går att lösa. Jag måste erkänna att även detta kändes lite skakigt, man blir fort van vid att bara behöva hålla reda på "sin"del av högmässan och bara slappna av och flyta med i det andra. Men det gick alldeles utmärkt. Jag har ju trots allt firat högmässa på egen hand rätt många gånger, bara inte just i S:ta Ragnhild.
När nu denna gudstjänst är över och kyrkkaffet uppdrucket, så kan man nästan säga att jag har semester. Bara några timmar kvar, och detta firar jag med en av mina favoritfritidssysselsättningar, nämligen en blogglista! Denna kommer närmast från Annebelle och får gärna spridas vidare!
Hur lång är du?
161,5 ccm
Vilken ögonfärg har du?
Blå
Vilken hårfärg har du?
Brun. Just nu är det färgat ännu brunare
Familj?
Ja, en liten närmast-familj och en stor runt-omkring-familj.
Har du någon bil?
Japp. Skoda Octavia.
Musik du lyssnar på?
Allt möjligt. Just nu mycket Miss Li, Lily Allen och Hayley Westenra
Vem ringde dig senast?
Min vän L
Var tror du att du befinner dig om tio år?
Ingen aning. Jag hoppas att jag har fast tjänst, större familj och goda tider
Vilka städer har du bott i?
Huddinge, Örebro, Södertälje, Uppsala och Mölnbo
Hur många högskolepoäng i det gamla systemet har du?
Vad blir det...180. Lite mesigt. Skulle vilja ha fler.
Vilket program läste du på gymnasiet?
Specialutformat program, näraliggande samhällsvetenskapliga programmet, står det på betyget. Det kan översättas med Sam-Hum.
Vilken är din favoritglass?
Lakritspuck
Kan du några andra språk än svenska?
Engelska. Lite franska, lite tyska. Sedan jag läst ryska, latin och grekiska också, men det kan jag inte tala.
Har du någonsin åkt ambulans?
Nej
Har du fått fortkörningsböter någon gång?
Nej
Favoritdrink?
Flädersaft, Sprite och färsk lime.
Hur gör du för att lufta din ilska?
Berättar för väl valda vänner hur arg jag är
Vad är du rädd för?
Typ allting. Mest fåglar.
Hur många år har du jobbat på ditt nuvarande jobb?
Tre, ganska exakt.
Vilka mänskliga karaktärsdrag kan du bara inte med?
Arbetsskyggghet, elakhet och missunnsamhet
Hur många tatueringar har du?
Noll
Vad ska du göra idag?
Vara hemma, pyssla lite, se på TV, gå en promenad, kanske bada lite.
Idag predikade jag över samma texter - de hade inte blivit lättare - och ledde hela högmässan där själv för första gången. För det mesta är man nämligen två tjänstgörande i Ragnhild, en celebrant och en predikant, men så här på sommaren är det inte alltid det går att lösa. Jag måste erkänna att även detta kändes lite skakigt, man blir fort van vid att bara behöva hålla reda på "sin"del av högmässan och bara slappna av och flyta med i det andra. Men det gick alldeles utmärkt. Jag har ju trots allt firat högmässa på egen hand rätt många gånger, bara inte just i S:ta Ragnhild.
När nu denna gudstjänst är över och kyrkkaffet uppdrucket, så kan man nästan säga att jag har semester. Bara några timmar kvar, och detta firar jag med en av mina favoritfritidssysselsättningar, nämligen en blogglista! Denna kommer närmast från Annebelle och får gärna spridas vidare!
Hur lång är du?
161,5 ccm
Vilken ögonfärg har du?
Blå
Vilken hårfärg har du?
Brun. Just nu är det färgat ännu brunare
Familj?
Ja, en liten närmast-familj och en stor runt-omkring-familj.
Har du någon bil?
Japp. Skoda Octavia.
Musik du lyssnar på?
Allt möjligt. Just nu mycket Miss Li, Lily Allen och Hayley Westenra
Vem ringde dig senast?
Min vän L
Var tror du att du befinner dig om tio år?
Ingen aning. Jag hoppas att jag har fast tjänst, större familj och goda tider
Vilka städer har du bott i?
Huddinge, Örebro, Södertälje, Uppsala och Mölnbo
Hur många högskolepoäng i det gamla systemet har du?
Vad blir det...180. Lite mesigt. Skulle vilja ha fler.
Vilket program läste du på gymnasiet?
Specialutformat program, näraliggande samhällsvetenskapliga programmet, står det på betyget. Det kan översättas med Sam-Hum.
Vilken är din favoritglass?
Lakritspuck
Kan du några andra språk än svenska?
Engelska. Lite franska, lite tyska. Sedan jag läst ryska, latin och grekiska också, men det kan jag inte tala.
Har du någonsin åkt ambulans?
Nej
Har du fått fortkörningsböter någon gång?
Nej
Favoritdrink?
Flädersaft, Sprite och färsk lime.
Hur gör du för att lufta din ilska?
Berättar för väl valda vänner hur arg jag är
Vad är du rädd för?
Typ allting. Mest fåglar.
Hur många år har du jobbat på ditt nuvarande jobb?
Tre, ganska exakt.
Vilka mänskliga karaktärsdrag kan du bara inte med?
Arbetsskyggghet, elakhet och missunnsamhet
Hur många tatueringar har du?
Noll
Vad ska du göra idag?
Vara hemma, pyssla lite, se på TV, gå en promenad, kanske bada lite.
lördag, juni 28, 2008
Hej, jag heter Melanchthon Klefbeck och idag har jag ätit torrfoder och en ICA-matpåse till frukost, mera torrfoder, delar av en småfågel, rökt lax och inlagd sill till lunch och mozarella, vaniljglass samt valda delar av en fjäril till kvällsmat. Fjärilen är fortfarande inte riktigt död, jag har jagat den två mellan trädgårdsmöbeln och trädgårdslandet några varv och det ser så roligt ut när den kravlar iväg framför mina tassar. Det är verkligen en underbar kombination att vara både mordisk och bortskämd...Förresten...
...om någon annan blir sugen på att safta, så är ni varmt välkomna att plocka fläder hos oss! Jag har fläder till ungefär tio satser till, om ni snor er på! När veckan är slut har den nog blommat över, och den lilla sena busken vid soptunnan är inte alls lika stor!
En annan väldi' väldi' rooli lek...
Idag leker vi den spännande leken Klassiska Könsroller här på Trollvägen. Maken klipper gräs och jag kokar saft. Senare ska jag hänga tvätt och han laga båtmotorn. Det må vara stereotypt, men jag vill verkligen inte byta.
Här är min saft. Visst är den fin?
fredag, juni 27, 2008
Ett litet anfall...
...av tacksamhet nu igen. Tycker ni jag är sentimental och pretantiös så får ni väl tycka det då.
Idag är jag tacksam för...
...min käraste pastorsadjunkt som snart bli vik. komminister någon alldeles annanstans. Och lite ledsen att vårt Piff-och-Puff-samarbete är över. En god adjunkt är en välsignelse utan dess like!
...att ICA säljer färdiggrillad kyckling.
...Den Svenska Psalmboken 1986
...att jag finns, som barnen på EmQl brukar säga.
...att det finns glada stormarknadskassörskor som småpratar med en när de scannar in ens mat. Jag mötte min första idag.
Idag är jag tacksam för...
...min käraste pastorsadjunkt som snart bli vik. komminister någon alldeles annanstans. Och lite ledsen att vårt Piff-och-Puff-samarbete är över. En god adjunkt är en välsignelse utan dess like!
...att ICA säljer färdiggrillad kyckling.
...Den Svenska Psalmboken 1986
...att jag finns, som barnen på EmQl brukar säga.
...att det finns glada stormarknadskassörskor som småpratar med en när de scannar in ens mat. Jag mötte min första idag.
Semester sitter nog inte fel ändå
Jag skröt häromdagen om att jag inte var så trött utan kunde tänka mig att jobba en vecka till. Det sista är i och för sig sant, men det beror mest på att jag inte vill skiljas från min pastorsadjunkt. Vi åt avskedstårta igår och avskedsglass idag och jag blev nästan blöt i ögonen båda gångerna...
Bevis för att jag däremot faktiskt är ganska trött, fick jag idag när jag skulle göra ett inköp på ett av stadens många apotek och inte hittade mitt betalkort! Skräckens minuter! Letade igenom plånboken två gånger och väskan ett, innan jag plötsligt insåg att jag aldrig fått tillbaka det på restaurangen jag besökte igår kväll. Glad i hågen hade jag gått min väg, utan att skriva på och utan att ha fått tillbaka något kvitto. Arma Anka, skulle min far säga om han visste. Det var bara att be en bön om sina medmänniskors ärlighet och åka dit. Och där fanns mycket riktigt mitt bankkort - och mitt körkort! - i kassaapparaten. Total tacksamhet!
Nu har jag storhandlat - på mitt sätt - och ätit kycklingsallad. Jag befinner mig en högmässa från semestern och det känns helt OK. Ännu bättre blir det av väderprognosen - tänk om jag faktiskt kan bada mig igenom den första semesterveckan!
onsdag, juni 25, 2008
Planera vår semester!
Tre arbetsdagar kvar, sedan väntar fyra välsignat oplanerade semesterveckor. Det enda som är säkert är att maken och jag ska vara tillsammans alla dagarna. Det är vi ju i och för sig även när vi jobbar, men periodvis inte särskilt stor del av vår vakna tid. Vad som dessutom känns extra skönt är att jag inte är helt slut, vilket varit fallet de tre senaste somrarna. Jag skulle till och med kunna tänka mig att jobba en vecka till av bara farten, men det är inget starkare behov än att jag kväsa det på en sekund eller så...
Oplanerat i all ära - vi ska givetvis hinna med våra självskrivna besök på Kårarp (mor och far), i Norrtäljes Paris (svärmormor) samt i Sigtuna (svärföräldrarna). Men annars är det fortfarande lite öppet. Vi har några alternativ, jag tänkte att ni skulle få hjälpa mig att välja. Jag presenterar dem här, och sedan får ni rösta här till höger:
1. Några dagar på Åland - ingen av oss har sett så mycket av Åland och dessutom finns goda vänner där som det alltid är fint att tillbringa en dag eller två tillsammans med. Det är också praktiskt att kombinera med besöket i Norrtälje.
2. Västkusten - också relativt outforskad mark för oss. I Mölndal finns dessutom vänner i alla åldrar som till exempel kan vara gott sällskap på Liseberg. Kanske en liten tur till Norge också?
3. Ösel - det ser bara så fint ut i reportaget i Amelia. Som Gotland fast oexploaterat, står det där. Dessutom är det Estland, och det är ju dumt att bryta ett vinnande koncept.
4. Skagen - det är bara så vackert. Jag var där som tonåring två gånger och har försökt övertyga maken om hur underbart det är. Om man dessutom kan gå på Legoland utan barn med bibehållen värdighet, så finns ju den möjligheten också.
5. Stanna hemma nu, åka någonstans där det är varmt och/eller intressant i oktober eller något. Typ Jerusalem. Eller så.
Så där ja. Valet är (nästan) ert. Har ni ytterligare förslag, skriv gärna i kommentatorsfunktionen!
Oplanerat i all ära - vi ska givetvis hinna med våra självskrivna besök på Kårarp (mor och far), i Norrtäljes Paris (svärmormor) samt i Sigtuna (svärföräldrarna). Men annars är det fortfarande lite öppet. Vi har några alternativ, jag tänkte att ni skulle få hjälpa mig att välja. Jag presenterar dem här, och sedan får ni rösta här till höger:
1. Några dagar på Åland - ingen av oss har sett så mycket av Åland och dessutom finns goda vänner där som det alltid är fint att tillbringa en dag eller två tillsammans med. Det är också praktiskt att kombinera med besöket i Norrtälje.
2. Västkusten - också relativt outforskad mark för oss. I Mölndal finns dessutom vänner i alla åldrar som till exempel kan vara gott sällskap på Liseberg. Kanske en liten tur till Norge också?
3. Ösel - det ser bara så fint ut i reportaget i Amelia. Som Gotland fast oexploaterat, står det där. Dessutom är det Estland, och det är ju dumt att bryta ett vinnande koncept.
4. Skagen - det är bara så vackert. Jag var där som tonåring två gånger och har försökt övertyga maken om hur underbart det är. Om man dessutom kan gå på Legoland utan barn med bibehållen värdighet, så finns ju den möjligheten också.
5. Stanna hemma nu, åka någonstans där det är varmt och/eller intressant i oktober eller något. Typ Jerusalem. Eller så.
Så där ja. Valet är (nästan) ert. Har ni ytterligare förslag, skriv gärna i kommentatorsfunktionen!
Tacksamhetsutmaning
En klok kvinna sa häromdagen att tacksamhet är en av de saker en människa mår allra bäst av. Dessutom är det väl en naturlig följd att tacka Gud för allt det man får ta emot, stort och smått och alla varianter. Bara gåvan att ha saker att vara tacksam över, är ett skäl i sig att vara just tacksam. Men samtidigt är det något som man ibland i sitt överflöd måste påminna sig om. Därför utmanar jag alla bloggvänner och andra läsare att lista 10 saker som ni är tacksamma över.
Här kommer min lista - utan inbördes ordning!
1. Mina kloka, lojala och godhjärtade prästkollegor. Jag är rikt välsignad som får arbeta tillsammans med dem.
2. Min katt
3. Förmånen att växa upp med en mamma och pappa som älskar varandra.
4. Alla Hayley Westenra - videor på Yotube
5. Min make och hans tålamod i synnerhet
6. Mina fläderbuskar
7. Min fantastiska svärmor
8. Badsjöar
9. Mina gudbarn
10. Trefaldighetstidens evangelieläsningar
Som sagt, detta är en utmaning till alla som vill!
Här kommer min lista - utan inbördes ordning!
1. Mina kloka, lojala och godhjärtade prästkollegor. Jag är rikt välsignad som får arbeta tillsammans med dem.
2. Min katt
3. Förmånen att växa upp med en mamma och pappa som älskar varandra.
4. Alla Hayley Westenra - videor på Yotube
5. Min make och hans tålamod i synnerhet
6. Mina fläderbuskar
7. Min fantastiska svärmor
8. Badsjöar
9. Mina gudbarn
10. Trefaldighetstidens evangelieläsningar
Som sagt, detta är en utmaning till alla som vill!
tisdag, juni 24, 2008
Oväntat...
Sitter i reklampausen och kollar på Last Night of the Proms på Youtube, som visar sig vara rena psalmkavalkaden. Först Jag är en gäst och främling, sedan Ge Jesus äran. Jag vet att det är gamla brittiska melodier som fått svenska texter i efterhand, men det är ändå rätt härligt att höra dem i jättearrangemang strax före Rule Britannia, som trots sin märkliga text verkligen får mig att känna livet i mig.
måndag, juni 23, 2008
Ikväll är det högtidsstund framför TVn
Foyles War framkallar betydligt starkare känslor i det här hushållet är någon form av idrott. Det är helt enkelt den ultimata deckarserien, där alla komponenter för god underhållning finns med: Sympatiska huvudpersoner, intrikata men inte långsökta intriger, lagom mycket bihistorier, vackra miljöer och så förstås hela 1940-talsmiljön. Få tidsperioder gör sig snyggare på film och dessutom gör det pågående kriget mysterierna mer komplexa samtidigt som det skänker vissa proportioner. Skildringen av Inspector Foyles och Sams relation och samarbete är också fin - en man och en kvinna kan faktiskt komplettera varandra och känna sympati för varandra utan att det ens behöver antydas någon sexuell spänning mellan dem. Dessutom är hela idén med att den medelålders polisen utan körkort och hans käcka lotta-chaufför löser brott tillsammans jättesmart. Önskar jag kommit på den själv!
Mina favoritdeckare alla kategorier 
söndag, juni 22, 2008
Pretty in pink
Nu har den här bloggen varit grön så länge att det började bli lite tråkigt. I och för sig tycker jag mer om grönt än om rosa, men för att citera min vän och kollega Kaplanen; Det måste hända något. Och rosa märks ju om inte annat! Nu ska jag ta mitt magknip - tål jag månne inte rabarber längre? - och krypa till kojs.
lördag, juni 21, 2008
Inte bara midsommargnäll
Måste skriva en rad till för att försäkra er om att min midsommar inte endast bestått av friluftsgudstjänstaversioner. Tvärtom. Det har varit en fin midsommar, med massor med sill (det står fem mer eller mindre urätna burkar i kylen), massor med jordgubbar och massor med trevnad under äppelträden. Här vinkar en av alla de goda vänner som kom och trivdes med oss:
Imorgon fortsätter helgen med högmässa - inne i kyrkan, halleluja - och sedan rabarberpajsbjudning, förhoppningsvis även den under äppelträden. Därefter inträder sista arbetsveckan före semestern. Då ska jag ringa brudpar. Massor av brudpar...
Dagen då det går att att vara exkluderande
Är det något som Svenska Kyrkan av idag försöker undvika till nästan vilket pris som helst, så är det att vara - eller verka - exkluderande. Vare sig det kommer till språket, liturgin eller församlingssynen så är målet att inkludera alla som vill, eller till och med alla, punkt. Exkluderande är verkligen bland det värsta man kan tänka sig att bli kallad.
Utom en dag på året. På midsommardagen slår man på stort och exkluderar så det räcker för hela året, när man förlägger gudstjänsten i mer eller mindre tillgängliga kohagar och skogsbackar. Den första gruppen som exkluderas är de som är kroppsligen förhindrade att ta sig dit över stock och sten och sedan sitta en timma på en picknickstol, en filt eller plankbänk. Därefter kommer pollenallergikerna, de med hörselproblem och sedan de nyinflyttade och de utsocknes som inte hittar till varenda åkerholme på bygden. Vilken annan gudstjänstform skulle komma undan med att passa enbart för redan invigda, som därtill är utan lyten? Och därtill komma undan så till den grad att den i princip är den enda som firas i större delen av landet denna dag?
Jag har inget emot friluftsgudstjänster för dem som klarar av dem, så länge det finns alternativ för dem av oss som är handikappade, kör barnvagn eller rullator, som är pollenallergiska eller som mår andligt dåligt av att jaga sin oblat i sommrvinden. Men det är väldigt, väldigt klent med sådana. Efter en liten efterforskning i predikoturerna i Södermanlands Nyheter och Länstidningen Södertälje, kan jag konstatera att det i dessa tidningars upptagningsområde, som består av ungefär 15 församlingar, idag firas två väderoberoende gudstjänster inomhus. Den ena i Strängnäs Domkyrka, den andra i Överenhörna kyrka. Är detta inte lite märkligt i en kyrka som både bemödar och berömmer sig att vara en öppen, inkluderande folkkyrka?
Håller du med och använder Facebook? Gå med HÄR!
Utom en dag på året. På midsommardagen slår man på stort och exkluderar så det räcker för hela året, när man förlägger gudstjänsten i mer eller mindre tillgängliga kohagar och skogsbackar. Den första gruppen som exkluderas är de som är kroppsligen förhindrade att ta sig dit över stock och sten och sedan sitta en timma på en picknickstol, en filt eller plankbänk. Därefter kommer pollenallergikerna, de med hörselproblem och sedan de nyinflyttade och de utsocknes som inte hittar till varenda åkerholme på bygden. Vilken annan gudstjänstform skulle komma undan med att passa enbart för redan invigda, som därtill är utan lyten? Och därtill komma undan så till den grad att den i princip är den enda som firas i större delen av landet denna dag?
Jag har inget emot friluftsgudstjänster för dem som klarar av dem, så länge det finns alternativ för dem av oss som är handikappade, kör barnvagn eller rullator, som är pollenallergiska eller som mår andligt dåligt av att jaga sin oblat i sommrvinden. Men det är väldigt, väldigt klent med sådana. Efter en liten efterforskning i predikoturerna i Södermanlands Nyheter och Länstidningen Södertälje, kan jag konstatera att det i dessa tidningars upptagningsområde, som består av ungefär 15 församlingar, idag firas två väderoberoende gudstjänster inomhus. Den ena i Strängnäs Domkyrka, den andra i Överenhörna kyrka. Är detta inte lite märkligt i en kyrka som både bemödar och berömmer sig att vara en öppen, inkluderande folkkyrka?
Håller du med och använder Facebook? Gå med HÄR!
torsdag, juni 19, 2008
Om mänskliga beteenden på ICA Maxi
Idag har min man och jag storhandlat på ICA Maxi. Det är en rätt vardaglig grej att göra tillsammans. Väldigt många gifta människor gör det. För oss däremot, är det en relativt sällsynt företeelse.
Det är nämligen så att maken och jag båda slutar fungera rationellt när vi träder in på ICA Maxi. Hela fenomenet med stormarknad påverkar oss så att vårt vanliga beteende rubbas. Det har vi gemensamt. På vilket sätt vi kommer ur balans, däremot, där skiljer vi oss åt en hel del.
Jag tycker om att handla. Veckohandlingen har varit en fin stund i vardagen ända sedan tonåren, då jag följde med min mor till B&W i Lillån varje fredag. Men jag måste få göra mina inköp enligt ett visst mönster. Gå mellan olika delar av varuhuset i en viss ordning. Från DVD-avdelningen till brödet till kycklingen till osten till påläggen till köttfärsen...och så vidare. Och jag köper hellre en grej för mycket än en för lite. När jag sedan har tagit kattmaten och är klar - för kattmaten ska tas sist av allt - så packar jag mina kassar enligt ett speciellt system, sedan åker jag hem och packar upp kassarna enligt samma system. Låter detta lite tvångsmässigt? Det är det. Men det fungerar. Jag gillar det. Mycket. Därför är det oftast jag som handlar hemma hos oss.
Min käre make, däremot, hatar att storhandla. Eftersom han gör det så sällan glömmer han det ibland från gång till gång, men så snart vi är på plats så händer det. Vi passerar ingångsgrinden och Markus får något plågat och jagat i sina gröna ögon och sedan vill han bara en sak - Ta Sig Ut. Så fort det går. Han köper inget mer än det absolut nödvändigaste, vill inte ens titta på saker i onödan och packar sedan ned allting jämnfördelat och klokt i kassar, åker hem under sammanbiten tystnad och inre löften att inte utsätta sig för detta igen. Och sedan packar han upp alltihop på köksbordet (?!) innan han ställer var sak på sin plats.
Det kanske framgår av ovanstående att gemensam storhandling inte riktigt är vår grej. Det blir inte så harmoniskt om den ena parten får fnatt om man lämnar vandringsleden och den andra ser varje vara som ett hinder på vägen mot friheten. Så oftast handlar jag. Och alla är lyckliga.
Hur det gick idag? Bara fint. Vi har inte köpt något onödigt vad jag vet (utom kanske den där refillen till microfibermoppen) och det gick rätt fort för att vara dagen före midsommarafton. Men vi gick vägen förbi pastan. Och tog kattmaten sist. Någon ordning får det faktiskt vara!
Det är nämligen så att maken och jag båda slutar fungera rationellt när vi träder in på ICA Maxi. Hela fenomenet med stormarknad påverkar oss så att vårt vanliga beteende rubbas. Det har vi gemensamt. På vilket sätt vi kommer ur balans, däremot, där skiljer vi oss åt en hel del.
Jag tycker om att handla. Veckohandlingen har varit en fin stund i vardagen ända sedan tonåren, då jag följde med min mor till B&W i Lillån varje fredag. Men jag måste få göra mina inköp enligt ett visst mönster. Gå mellan olika delar av varuhuset i en viss ordning. Från DVD-avdelningen till brödet till kycklingen till osten till påläggen till köttfärsen...och så vidare. Och jag köper hellre en grej för mycket än en för lite. När jag sedan har tagit kattmaten och är klar - för kattmaten ska tas sist av allt - så packar jag mina kassar enligt ett speciellt system, sedan åker jag hem och packar upp kassarna enligt samma system. Låter detta lite tvångsmässigt? Det är det. Men det fungerar. Jag gillar det. Mycket. Därför är det oftast jag som handlar hemma hos oss.
Min käre make, däremot, hatar att storhandla. Eftersom han gör det så sällan glömmer han det ibland från gång till gång, men så snart vi är på plats så händer det. Vi passerar ingångsgrinden och Markus får något plågat och jagat i sina gröna ögon och sedan vill han bara en sak - Ta Sig Ut. Så fort det går. Han köper inget mer än det absolut nödvändigaste, vill inte ens titta på saker i onödan och packar sedan ned allting jämnfördelat och klokt i kassar, åker hem under sammanbiten tystnad och inre löften att inte utsätta sig för detta igen. Och sedan packar han upp alltihop på köksbordet (?!) innan han ställer var sak på sin plats.
Det kanske framgår av ovanstående att gemensam storhandling inte riktigt är vår grej. Det blir inte så harmoniskt om den ena parten får fnatt om man lämnar vandringsleden och den andra ser varje vara som ett hinder på vägen mot friheten. Så oftast handlar jag. Och alla är lyckliga.
Hur det gick idag? Bara fint. Vi har inte köpt något onödigt vad jag vet (utom kanske den där refillen till microfibermoppen) och det gick rätt fort för att vara dagen före midsommarafton. Men vi gick vägen förbi pastan. Och tog kattmaten sist. Någon ordning får det faktiskt vara!
onsdag, juni 18, 2008
Utmanad att uppmana!!
Efter som jag en gång i tiden (14 juni 2004-19 juni 2005) arbetat i Mariefreds församling, som ligger i Strängsnäs kommun, är jag kallad att svara på en utmaning. Den går ut på att ge fem, gärna själviska, order till sin omgivning.
Här är mina:
1. Bojkotta Fotbolls-EM!
2. Mata inte fåglar på uteserveringar för det är ÄCKLIGT!
3. Våga kramas!
4. Ge Gud en chans - det kan bli riktigt kul efter ett tag!
5. Ät rostade bondbönor!
Härmed skickar jag denna utmaning vidare till läsare och bloggare som är födda 1979. Varsågoda - Ebbas Mamma, Lillstrumpan, Prästfruarna och alla ni andra gyllende 79-or!
Med sluuuta nu!
Runt omkring mig delar folk in dagen i före och efter. Före och efter MATCHEN. Kollegor ska försöka göra klart saker före matchen, reportar på Ekot säger att "beslut väntas fattas före matchen", folk på tåget vill hinna hem "före matchen". Som om tiden står stilla, bara för Sverige möter Ryssland. Mitt inre skriker i frustration: Perspektiv? Distans?? prioritering???
Jag tänker inte ens titta på matchen. Jag ska aktivt o-titta på den. Och om Sverige åker ut så blir jag faktiskt mest lättad för då kanske mänsligheten och samhället kan börja fungera som vanligt igen.
Nej. Jag är inte särskilt förtjust i fotboll. Märks det?
tisdag, juni 17, 2008
Upp till bevis
Jag har sett den här bloggutmaningen flera gånger nu och hittills alltid bangat. Min handväska är en sådan röra att jag inte ens vill titta för noga själv. Men, när nu min presumptiva praktikant Fru Kaos outat sin väska, så kan inte jag vara sämre. Så, här är mitt eget kaos, tjusigt upplagt på hallgolvet. Väntar med spänning på era...
Alltså. Miriams väska anno 2008-06-17.
Alltså. Miriams väska anno 2008-06-17.
1 almanacka
2 hårnålar
1 häfte rikskuponger
1 hårsnodd (Lisas)
1 plånbok
1 plastficka innehållande 1 elva
15 kronor i mynt
1 bilnyckel
2 Hello Kitty- necessärer
1 nyckelknippa med frommis-band
2 mobiltelefonen
1 gem
1 Hello Kitty-penna
1 kulspetspenna
1 oidentifierbar papperstuss
1 ask salivstimulerande citrontabletter
1 norsk huvudvärkstablett
måndag, juni 16, 2008
På Mölnbofronten intet nytt
Maken läser om antikens idéhistoria. Ute har det regnat. Katten sover i soffan med sitt garnnystan ömt slutet i famnen. Stilla frid.
söndag, juni 15, 2008
Jag är en stolt broiler
Idag har jag (och min onda fot) varit på prästvigning. Prästvigningen i Strängnäs i juni är lite som en firmafest eller som en våravslutning - allt kyrkfolk från hela stiftet kommer farande, det kramas och sjungs och firas och stämningen är på topp. Rena kaftanparaden brukar det vara, men jag har varit civilklädd, eftersom jag för dagen var en del av underbara Vårdinge kyrkokör. Det är en på ytan ganska vanlig kyrkokör-på-landet (utan likheter med Såsom i Himmelen-kören, den filmen är som sagt otäck och fördomsfull) som vid närmare granskning är riktigt, riktigt bra. Känner mig hedrad att få sjunga med dem!
Hur som helst, jag satt där i koret och tittade på de nyvigda och deras stolta familjer och mindes min egen prästvigningsdag för fyra år och två dagar sedan. Det var en junidag ganska lik den här, bara lite varmare, och min släktbänk bakom mig var påtagligt svart. Jag är nämligen inte ensam om vigningstjänst i familjen - inte bara maken utan också käramor och svärfar är präster. Liksom ungefär alla min makes förfäder. Jag har alltså haft en kyrklig uppväxt och oavsett varthän min framtid tar mig, är Svenska Kyrkan en del av mitt familjeliv. På gott och ont.
Ibland har det nästan känts lite pinsamt. Som om jag bara följt med den levitiska strömmen, liksom, eller som om min familj inte kan fungera socialt utan att ha rundkragar på oss. Jag ängslas ibland för att betraktas som en del av någon sorts kyrkklick som varit med jämt och känner alla och inte släpper in nytt blod. Det har hänt att jag avundats vänner och kollegor som fått uppleva tron och kallelsen gripa in i deras liv i vuxen ålder och som fått stöta och blöta sin kallelse mot en sekulariserad omgivning. Lite prästbarnskomplex har jag med andra ord. Ibland när jag ska reda ut mitt släktskap för någon så brukar jag avsluta harangen om alla kollegor i familjen med ett eftertryckligt: Men min pappa är faktiskt INTE präst.
Och ändå har min kyrkliga uppväxt gett mig så mycket. Högmässarutin. Ett socialt nätverk, massor med vänner och förebedjare - både sådana jag skaffat på egen hand och sådana som från början varit makens, mammas eller svärfars. Massor med erfarna kollegor att ringa när det kör ihop sig. En känsla av hemtrevnad i domkyrkan. Förstahandserfarenhet av både juniorer, ungdomskör, kyrkokör, söndagsskola och allt möjligt annat. Total befrielse från romantiska illusioner om prästens vardag och så förstås en relation med Jesus från långt innan jag kan minnas. Och det slog mig, när jag satt där och mindes min prästvigning med alla älsklingskaftanerna bakom mig, hur rikt välsignad jag är. Min bakgrund gör mig inte till en bättre kristen eller präst. Men den är ingenting att skämmas över, utan något att ödmjukt tacka för!
Bloggmys
Så här mysigt kan man ha det en lördagskväll när Husse är på läger och Matte och Misse lever lite gräsänkaliv. Det är dock lite svårt att komma åt tangentbordet med en snusande katt i knäet, så därför kommer bilden några timmar efter att den togs...
lördag, juni 14, 2008
Sagan om ett skoskav
Inte sällan är det så att det åkommor som är minst romantiska, dramatiska och exotiska är de som orsakar mest obehag. Som till exempel skoskav.
I måndags, efter att jag hade andats hos tandläkaren, träffade jag mina goda vänner och ämbetsystrar E och H i Stockholm. När jag sagt adjö till dem vid Slussen, gick jag genom Gamla Stan för att träffa min far vid Storkyrkan. På fötterna hade jag mina ordentliga, bruna sandaler. Jag har aldrig i mitt liv fått skoskav av sådana någon gång. Framför allt inte under foten, på trampdynan. Men någon gång ska vara den första. När pappa väl dök upp fick han göra mig sällskap in på Apoteket och bevittna hur jag satte på ett Compeedplåster (helt fel sort visade det sig) på jätteblåsan som då ännu inte spruckit. Han tyckte väl inte det var det trevligaste han gjort på dagen - sandalfötter blir rätt skitiga - men tyckte vederbörligen synd om mig och sedan drack vi kaffe.
I tisdags och onsdags hade jag andra skor på mig. Det gjorde ont men inte så farligt. Blåsan sprack någon gång på onsdag kväll och jag tänkte att nu är det över och satte på plåster. I torsdags gjorde det lite ont. Igår började det göra ännu ondare och vid närmare okularbesiktning visade det sig att den nya huden under blåsan spruckit. Det såg ut ungefär som ett skärsår och i det stadiet är det fortfarande. Idag är det plågsamt att sätta ned foten i golvet, så jag vaggar fram som en pingvin. Så fort jag rör på stortån så bultar det i hela främre delen av foten och de enda skor som går att gå i är mina uttjänta Step-Upskor. Vilket är OK idag hemma i byn, men mindre OK i domkyrkan i morgon. Men det är imorgon det. Idag läggr jag foten högt och inväntar vederbörligt tyck-synd-om. Fast vid närmare eftertanke är det mer synd om Ebbas Mamma.
Ledig Lördag eller Fast i Mölnbo Utan Bil...
Maken har tagit bilen och alla konfirmanderna med sig och åkt till Hjälmargården. Hjälmargården ligger i Läppe. Läppe ligger i sin tur i det allra östligaste av Östernärke, strax innan man åker in i Sörmland, eller kanske till och med innanför Sörmlandsgränsen. Platsen är åtskilligt vackrare än namnet, så de får säkert trevligt där.
Själv är jag billös i Mölnbo, där det är mulet och småkallt och jag har huvudvärk efter en lite för lång sov-och-slumramorgon. Jag gjorde ju en fin lista igår över vad jag borde göra idag, och den första punkten är uppfylld med besked. Disken, håret och växthuset ska jag väl ta tag i men flädersaften får vänta - blommorna är inte utslagna än. Det känns som om risken för tristess är rätt hög, även om jag i ärlighetens namn inte skulle ha så mycket roligare om jag hade bilen hemma - utflykter till Gnesta, Trosa eller Södertälje är ju inte så rafflande på egen hand.
Så, jag tar och äter brunch och slutar gnälla helt enkelt. Trevlig lördag allihop!
fredag, juni 13, 2008
Slightly obstructed
Nej, Matte, jag tycker inte du ska blogga mer nu. Du ska vara med mig. Och om du inte förstår det när jag sitter framför tangentbordet och blänger, så tycker jag du ska förstå det när jag lägger mig tvärs över det, slickar dig på fingrarna och vispar med svansen i ansiktet på dig.
OK, kisse, jag fattar. Vi går väl och lägger oss då.
Den som tar han har II
Hittade något så underbart som en 5-lista hos fru Kaos. Precis lagom för en trött fredagseftermiddag. Fortsätt gärna stjäla den.
Fem saker på min "Att göra lista" i morgon:
1. Sova. Länge.
2. Färga håret - utväxten ser för anskrämlig ut
3. Vattna i växthuset
4. Diska
5. Flädersaft
Fem dåliga egenskaper:
1. Otålig
2. Egensinnig
3. Ängslig
4. Slarvig med saker
5. Självupptagen
Fem platser där jag bott
1. Huddinge
2. Örebro
3. Stora Mellösa
4. Uppsala
5. Mölnbo
Fem jobb som jag haft:
1. Kyrkogårdsarbetare
2. Vårdbiträde
3. Tjänstebiträde
4. Präst
5. ....
torsdag, juni 12, 2008
Hjälp
Nu har bloggen tigit stilla några dagar. Detta beroende på att jag har en massa saker för mig och kring mig just nu, mestadels på jobbet. Men till helgen är jag ledig, då kan det nog dyka upp en och annan utläggning för den som vill. Kanske om nattvardspraxis, kanske om mitt läskiga skoskav, kanske lite bitchande om EM-eländet.
Just nu kastar jag bara ut en fråga: Hur sammanfattar man allhelgonahelgens historia och innebörd för niondeklassare på sisådär en tredjedels A4? Måste göra det under morgondagen och kommer ingen vart alls...det är så svårt att tänka på gravljus och sånt i juni. Lägger ut en bild för inspiration och ber ödmjukast om er hjälp!
måndag, juni 09, 2008
Om vikten av rätt andning hos tandläkaren
Idag började jag min lediga dag med att kl. 7.34 ta tåget till Folktandvården i Järna för att laga en trasig lagning från 1990 eller så, samt undersöka om det dolde sig ett hål till under det som var kvar av den. Ungefär lika trevligt som det låter.
Jag har fått en ny tandläkare - det får jag varje år. Av någon anledning är omsättningen på både läkare och tandläkare hög härute. Fast inte mig emot, alla tandläkare jag mött hittills har varit helt OK. Den senaste i raden är en rysk, vänlig kvinna som noggrant talar om precis vad hon ska göra, hur det fungerar och hur hon tänker sig mina tänders framtid. Dessutom spelar hon klassisk musik och dämpar ljuset medan man väntar på att bedövningen ska verka. Idag blev jag däremot lite brydd när hon inför själva bedövningssprutan (som för övrigt är gigantisk!) milt uppmanade mig att andas:
- Så, nu andas du med mig, Miriam. Andas in. Andas ut.
Det lät ungefär som dialogen kring en förlossning eller vaken hjärnkirurgi på Grey's Anatomy och jag undrade varför hon var så dramatiskt mån om min andning. Sprutan gjorde för övrigt jätteont och ju ondare det gjorde, desto ihärdigare blev hennes uppmaningar om att "andas med mig". Inte förrän det började dansa stjärnor framför ögonen insåg jag att jag faktiskt höll andan och förmodligen hade gjort det hela tiden. Men sedan gick det bara bra, det var riktigt spännande att se alla nya flashiga tandläkarinstrument som finns nuförtiden (sist jag lagade en tand var för åtta år sedan, på Folktandvården i Luthagen). Speciellt rolig var den lilla lampan med brandgul skärm omkring som hon härdade lagningen med. Det var så intressant att jag nästan glömde bort att jag egentligen är livrädd för tandläkare i allmänhet och borrar och sånt i synnerhet. Och jämfört med det halvårliga blodbadet hos tandhygienisten, var detta rena nöjesverksamheten. Bortsett från att det kostade mig 1500:- spänn då förstås...
Jag har fått en ny tandläkare - det får jag varje år. Av någon anledning är omsättningen på både läkare och tandläkare hög härute. Fast inte mig emot, alla tandläkare jag mött hittills har varit helt OK. Den senaste i raden är en rysk, vänlig kvinna som noggrant talar om precis vad hon ska göra, hur det fungerar och hur hon tänker sig mina tänders framtid. Dessutom spelar hon klassisk musik och dämpar ljuset medan man väntar på att bedövningen ska verka. Idag blev jag däremot lite brydd när hon inför själva bedövningssprutan (som för övrigt är gigantisk!) milt uppmanade mig att andas:
- Så, nu andas du med mig, Miriam. Andas in. Andas ut.
Det lät ungefär som dialogen kring en förlossning eller vaken hjärnkirurgi på Grey's Anatomy och jag undrade varför hon var så dramatiskt mån om min andning. Sprutan gjorde för övrigt jätteont och ju ondare det gjorde, desto ihärdigare blev hennes uppmaningar om att "andas med mig". Inte förrän det började dansa stjärnor framför ögonen insåg jag att jag faktiskt höll andan och förmodligen hade gjort det hela tiden. Men sedan gick det bara bra, det var riktigt spännande att se alla nya flashiga tandläkarinstrument som finns nuförtiden (sist jag lagade en tand var för åtta år sedan, på Folktandvården i Luthagen). Speciellt rolig var den lilla lampan med brandgul skärm omkring som hon härdade lagningen med. Det var så intressant att jag nästan glömde bort att jag egentligen är livrädd för tandläkare i allmänhet och borrar och sånt i synnerhet. Och jämfört med det halvårliga blodbadet hos tandhygienisten, var detta rena nöjesverksamheten. Bortsett från att det kostade mig 1500:- spänn då förstås...
söndag, juni 08, 2008
Om fotboll och skoskav
Idag har jag och de tidigare omskrivna förnuftiga skorna varit på prästvigning i Västerås. Min barndomsvän och konfirmationskamrat Per blev nu också en kollega och ämbetsbroder och det var riktigt fint att få dela dagen med honom. Skorna skötte sig exemplarisk, trots att det var första gången jag hade dem på mig. Mina fotriktiga sandaler däremot, som jag haft ett helt år och trodde jag hade gått in, de har plötsligt börjat bitas i höger trampdyna så där har jag två irriterande blåsor efter kvällspromenaden. Men det är väl även det ett I-landsproblem.
Ett annat I-landsproblem är fotbolls-EM. Jag VET att massor av människor inte anser det vara ett problem utan motsatsen. Men jag börjar få panik. Vart jag än vänder mig så är det fotboll, blågult och EM-fest. Löpsedlar, studioprogram, bilagor tjocka som telefonkatalogen, analyser, satsningar, profetior. TV-tablån är ommöblerad till oigenkännlighet, kommentatorer i radio skriker grammatiska grodor i falsett. Som vore det ett världskrig, en lösning på den globala uppvärmningen eller Jesu återkomst som skulle till att äga rum hänger sig människor åt rituella beteenden, märkliga prioriteringar och framför allt en massa slöseri med energi för att maximera upplevelsen av...fotbollsmatcher. Som trots allt pådrag består av en skock karlar, två mål och en boll. Och trots att jag är medveten om idrottens positiva betydelse för människor, hur den är gemenskapsfrämjande och utvecklande, hur den betytt så mycket i fattiga länder och vilka goda effekter den har på folkhälsan, så måste jag ändå invända. Detta är för mycket. Lägg av. Det är inte på riktigt. Det är en lek även om det är obscena mängder pengar inblandade och trots att media framställer det som om det gällde världsalltets överlevnad. Engagemanget, tiden och framför allt pengarna behövs bättre någon annanstans.
lördag, juni 07, 2008
Trust Marian...
Mitt senaste läsprojekt ser på håll lite ut som en Kyrkoordning med glitter på, men är bra mycket roligare än så. Den handlar om kvinnomisshandel, alkoholmissbruk och svartsjuka och så lite sexuella minoriteter och tvångstankar. Och under min sträckläsning har jag skrattat så jag nästan kiknat. Bara Marian Keyes får den ekvationen att gå ihop utan att det blir osmakligt eller ytligt. Så min kärnfulla kommentar är helt enkelt LÄS DEN. Glöm alla fåniga fördomar om s.k. Chic Lit, för detta är livsvisdom i sin renaste form, fast med lite glitter på. Engelskan är inte svår och i annat fall så kommer den säkert snart på svenska!
fredag, juni 06, 2008
Sådana här konstiga dagar...
Idag är det en röd dag. Människor med hederliga yrken eller vad man ska säga, är lediga idag. Präster arbetar i allmänenhet på röda dagar och är alltså inte per automatik lediga idag. Eftersom de flesta pastorsexpeditioner står tomma och begravningsbyråerna har ledigt och det dessutom är fredag, är det inte direkt så att arbetsuppgifterna haglar. Kloka, förutseende präster löser detta med förskjuten arbetstid (alltså ihopsamlad övertid eller byte av lediga dagar) eller genom att ta ut en sådan där dag som egentligen inte heter prostdag längre utan "extra tjänstfri dag" och som man får som kompensation för storhelgerna (tror jag det är). Hur som helst. Jag är ingen klok och förutseende präst så jag är i tjänst idag. Men min kyrkoherde är snäll och pragmatisk, så jag får vara i tjänst i mitt hem och min trädgård. Sålunda ska jag skriva praktikantschema, död-och-sorg-material, doptal under mina älskade äppelträd. Men kallas jag, så kommer jag förstås. Husförhör, någon?
onsdag, juni 04, 2008
De förnuftiga skorna
Här är så de förnuftiga skorna, inköpta på Stockholms bästa skoaffär KNULP. Detta är verkligen mina favoritskor alla kategorier. De fungerar i de flesta sammanhang, är sanslöst bekväma och i kontakten med stengolv är de alldeles, alldeles tysta!
Förresten, tittar man noga kan man se min stortå till höger i bild. Och snodden till kameran....
Om överkvalifikationer, vanvettsaffärer och om att göra avslut
Idag har pastorsadjunkt Å och jag avslutat vår tidigare relation. Från och med nästa vecka är jag inte längre hennes handledare, utan vi är helt enkelt kollegor rakt upp och ned. För att markera denna tilldragelse, har vi tillbringat eftermiddagen i Stockholm. Samvetsgranna duktiga flickor som vi båda nu är, ville vi ägna oss åt förkovran i vårt gebit, så vi begav oss till två utställningar på temat För Guds skull. De var bra, även om informationsnivån brutalt påminde oss om hur insyltade vi är i kyrka-och-teologi-världen. Att prova prästens kläder, titta på ett fuskaltare samt se sitt eget ansikte på Caroline Krooks kropp kanske inte innebar några revolutioner för oss, men det var som sagt nyttigt att se sin egen verksamhet beskrivas både från och för ett utifrånperspektiv. Det hela var snyggt, pedagogiskt och snyggt gjort, med lättfattliga texter och bra förklaringar, bortsett från nattvardsfrågan - för det första utmålades Luther såsom havande en totalt symbolisk nattvardssyn och för det andra stod det att detta är den syn som "den protestantiska kyrkan" (vad som nu menas med det...) dit Svenska Kyrkan tillhör, omfattar samma syn. Så enkelt är det inte, och det kan man sluta sig till genom att till exempel öppna en Liten Katekes, som till exempel står att finna längst bak i varje psalmbok som till exempel finns i vilken kyrkan som helst. Eller i en religionskunskapsbok för gymnasiet.
Nåväl, helhetsintrycket var gott och när vi var klara med vår förkovran ägnade vi oss i ärlighetens namn lite åt världsliga saker. Här är de fåfängligheter jag bar med mig hem:
Boken är hittills högst tillfredsställande - Marian Keyes har ju aldrig misslyckats tidigare så varför skulle hon göra det nu - och väskan är också funktionsduglig, jag bar hem boken och det mycket förnuftiga par skor jag köpte i den och det gick bra.
Sammanfattningsvis har denna soliga onsdag inneburit att jag avslutat min nyttiga erfarenhet som pastorsadjunktshandledare, tränag på att se min egen verksamhet utifrån samt gjort en och annan vanvettsaffär (för vem behöver egentligen en Hello Kitty-väska...).
tisdag, juni 03, 2008
Första Hjälpen för humöret
Ibland kan det inte hjälpas - man tappar både sugen, humöret och styrfarten och hela världen ser gråblaskig ut fast solen skiner. Modlöshet kan drabba en hastigt, och fast det inte är farligt är det högst obehagligt.
Alltså gäller det att snabbt sätta in moteld. Själv har jag hittat den ultimata bli-glad-igen-sidan, nämligen www.vovve.se. Klickar man sig sedan vidare till bildgalleriet så är dagen räddad. Om ni går in under kategorin Svensk Lapphund så kan ni inom kort se hunden som härjar i min ursprungsfamilj, nämligen lakritstrollet Sarro!
Ni som inte kan bärga er, får kika redan nu:
söndag, juni 01, 2008
Ibland kommer man ikapp sig...
Det är märkligt hur man ibland går runt på överskottsenergi utan att märka att man egentligen är jättetrött. Och lika märkligt hur man, när man väl fått tid och ro att slappna av, inte blir pigg utan bara ännu tröttare. Och först då förstår hur trött man egentligen varit hela tiden...
Mera dubbel utgång
Själv har jag bloggat färdigt om den Yttersta Domen för ett tag, men det hindrar mig inte från att länka vidare när någon annan skriver läsvärt om samma ämne: Prästerik skriver mycket bra och faktiskt roligt om hur man ska kommunicera sin tro på den en dubbel utgång.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)