tisdag, juni 27, 2006

Predikoångest

Jag ska predika på söndag och har skrivkramp. Det är underbara texter, ett tema som borde vara klockrent - men det känns väldigt svårt att tillföra något till det som Mika, Paulus och Jesus säger så bra själva. (sidan 1469f i psalmboken) Alla idéer och tankar mottages tacksamt!

Jag har i alla fall konsulterat räddaren in nöden Yngve (http://kalin.nu/ordet/3etref1.htm). Vet inte hur jag skulle överleva, vare sig som predikant eller människa, utan den sidan och min gröna överstrykningspenna!

måndag, juni 26, 2006

Eksemhäxans helg

Jag är inte världens trevligaste människa, har jag konstaterat efter en återblick på helgen som förflutit. Jag klandrar i första hand arvssynden, i andra hand post-läger-syndromet och i tredje hand eksemen. För, som jag skrek till min man i morse när han kommit med en egentligen högt rimlig kommentar, det är inte så lätt att leva när hela kroppen utom huvud och fötter kliar som ett myggbett i värsta stadiet, HELA tiden, när huden känns för liten och sticker och fnasar sig så fort man rör sig. Det sorgligaste är att på konfirmandlägret, tack vare sol, blåst och saltvatten och en hel del barnpuder, så försvann det nästan helt och hållet, för att igår komma tillbaka med full kraft när jag konfirmerade i Margit-klänning (ylle)alba (syntet) och mässhake (något blankt tungt tyg med tjocka broderier och foder(!)) och sålunda blev rejält varm...

Hur som helst, helgen har innehållit en massa trevligt. Det är bara jag som inte varit, eller i alla fall inte känt mig så trevlig. Vi firade stilla midsommar hemma i Mölnbo, med besök vid stången, sill, potatis och grillat, friluftsgudstjänst och en hel massa jordgubbar. I söndags konfirmerades så till sist mina fyra underbara tjejer, och det var nästan sorgligt. De hade köpt en jättefin tovad grön ängel till mig, och en burk riktigt lyxig saltlakrits eftersom jag rätt skamlöst ätit upp alla deras lakritsar på lägret. Deras redovisning gjorde succé, särskilt scenen med Jesu dop där Anna kastade ut en pappersduva från predikstolen, högtidligt mässande:
- Detta är min älskade soooon!

Idag är det måndag och tillsammans med grannarna har vi varit på utflykt i Södermanland. Första stoppet var Helgesta Kyrka, där generösa vaktmästare lämnat sakristian upplåst. Männen i sällskapet hängav sig raskt åt utgrävning av paramentan, medan kvinnorna kunde lägga band på sig. Jag menar, hur kul skulle man tycka att det var själv att hitta turister grävande i sina lådor? Även om de råkar vara präster? Det andra stoppet var Floda Kyrka, en nygotisk katedral mitt i tassemarken. Jag tror man skulle kunna få in alla församlingsbor därinne tre gånger om. Och det tredje, huvudattraktionen, var Julita Gård där vi tittade på hus, grisar, kaniner, artbanker, pioner och mejerimuseum och tobaksplantor.

torsdag, juni 15, 2006

Det kliar!!!!

Nu är det sommar. Nu kliar det.

Ända sedan förpuberteten någon gång (elvaårsåldern typ) har jag varje sommar drabbats av värmeutslag. Är någon intresserad av hur det yttrar sig mer medicinskt rekommenerar jag www.huden.nu. Hur som helst. I söndags var jag på prästvigning i Strängnäs, givetvis iförd min älskade Margit Sahlin-klänning. Den är gjord av ylle. Det var 30 grader varmt, minst. Sålunda var min kropp vid hemkomsten i princip helt täckt med små, små röda blubbar, så tätsittande att de i princip sitter ihop. De kliar på ett säreget sätt, huden liksom spänner och det känns som om jag fryser i skinnet liksom. I tisdags, denna galet heta dag, kändes det nästan som jag hade feber innan jag framåt aftonen fick nedsänka mig i Bergasjön och ligga där tills Markus och Lisa i princip tvingade upp mig... Och trots diverse huskurer (bad, iskall dusch, lägga pyjamasen i frysboxen en halvtimme för sängdags mm) är de fortfarande kvar. Lite mindre ettriga idag eftersom det bara är 17 grader varmt ute och inte 27. Men jag räknar kallt med att de inte försvinner helt förrän till hösten. Och när de försvinner kommer de flagna av så jag måste dammsugas upp!

För övrigt är jag med-handledare till två prästpraktikanter. Det är jätteroligt och båda två är väldigt sympatiska och duktiga. Idag ska de få leda sexten och veckomässan och på söndag har jag ålagt dem att gå i inte mindre än tre gudstjänster! Det ska börjas i tid o.s.v...

torsdag, juni 08, 2006

Bortskämd?

Nu är bilen återbördad. Det kostade 6000 och nej, de hade aldrig hittat ordern. Utan gick på min bleka minnesbild samt på sådant de hittade. Nåväl, bilen ska besiktigas på måndag och det som de eventuellt hittar då får vi väl åtgärda senare. Men INTE på samma verkstad, det är ett som är säkert.

Vår katt tvingades ju som bekant (för trogna bloggläsare) i exil så länge Sarro var på besök. Nu är emellertid ordningen återställd och Melanchthon har tagit sitt hus i besittning igen. Ny favoritsovplats är utemöbel-dynorna som ligger ovanpå frysboxen på verandan, där det mitt på dagen säkert är 40 grader varmt. Om natten sover hon helst ovanpå husse, men eftersom det är lite opraktiskt hamnar hon oftast vid hans fötter. Men igår kväll hade Melanchthon en ovanligt målmedveten och kompromisslös blick när hon bestämt lade sig mitt i Markus säng, sträckte ut tassarna och piskade varnande med svansen. Så vad gör husse? Flyttar på katten? Nej. Tränger sig ned bredvid katten? Nix. Lägger sig i hustruns säng och låter katten få en hel säng för sig själv? Just det. Alltså har vi två fullvuxna människor tillbringat natten ihopklämda i en 90-säng medan en ovanligt småvuxen katt haft en likadan för eget bruk. Det slutgiltiga beviset för att vi aldrig någonsin kan påstå att Melanchthon inte är bortskämd utan att ljuga...

Förresten har jag hittat en nya favoritsida för att slösa med tiden... www.tjuvlyssnat.se
Läs och kikna!

onsdag, juni 07, 2006

Min bil, min bil, varför har du övergivit mig?

Bilen, alias Mjölkpaketet eller Skitbilen eller Bileam, är på verkstaden och har så varit i en vecka. Jag lämnar den, med en klump i halsen eftersom offerten pekade på många tusenlappar, i onsdags morse. Senare samma dag ringer de igen och säger att de ska fixa en sak till, är det OK? Jodå, det är det. Klar före helgen, inga problem. Så på fredag eftermiddag ringer jag och kollar om den är klar. Och får en talande tystnad i luren som säger:
- Vad då blå Felicia?
Efter ytterligare en timme ringer de upp och då har de hittat bilen, men inte ordern. Alltså vet de inte vad som skulle göras, om det är gjort och vad det skulle kosta. Jag kommer osökt att tänka på Roys desperata:
- Den ä la här nönstans, iblann plockar vi ner bilarna lite så di inte ska ta så stor plass...
Helgen går, Markus cyklar och jag lånar grannens bil alt. åker pendeltåg.
Måndag - jag ringer igen, de har inte hittat bilen. Killen i receptionen börjar låta rätt pressad.
Tisdag - eländes nationaldag firas i stillhet eftersom vi inte tar oss någonstans. Bortsett från Rönneberga bygdegård dit goda grannar skjutsar.
Onsdag - idag alltså. Jag ringer upp och försöker låta snäll. De har ingen aning.
En timma går, de ringer upp. Har inte hittat den. Kommer jag inte ihåg vad som skulle göras? Rannsakar mitt minne, kommer ihåg lite grann. De meddelar att de går igenom bilen igen. Ytterligare några timmar går och slutligen har de hittat ordern. Säger de, för prisuppgiften diffar med tretusen. Nåväl, jag orkar inte bråka mer. Ska hämta bilen i eftermiddag. Men om den så mycket som hostar på vägen hem ska jag begära en helt ny bil för besväret. En gul!

söndag, juni 04, 2006

Sött sagt...

Idag är det söndag, en och en halv timma kvar till högmässan med dop och jag sitter i den tysta Ragnhildsborgen och känner mig rätt harmonisk trots den tidiga uppstigningen, de höga pollenhalterna och det faktum att hundlivet är slut och att jag saknar det.

Eftersom min citatsida fått stängas, tänker jag använda bloggen för att publicera godingar som dyker upp i livet. För dagen dessa:


"Jag tänker aldrig bli vuxen. Jag kommer aldrig äta ärtor, jag ska alltid ha en bästis och jag ska aldrig sluta masseras"
(Lisa Linderoth, som svar på frågan om vi inte börjar bli för stora för att turas om att massera varandra medan vi tittar på film och äter godis)

"Jag är inte så klantig som alla tror. Jag har bara väldigt mycket otur"
(Det där har jag faktiskt sagt själv, men eftersom det är en allmänt spridd uppfattning att jag är klantig så tror jag det är bra med en offentlig dementi. Dessutom skrattade de som hörde det sägas första gången nästan ihjäl sig)

"Dom tog slut"
(Kära pappa försöker förklara det faktum att kakorna han gett oss i present decimerats med tre fjärdedelar medan vi varit på jobbet)

torsdag, juni 01, 2006

Bra skrivet!

Ägnar dagen åt att hänvisa mina läsare vidare. Samtliga länkar har jag hittat hos Karin
www.karinlangstromvinge.blogspot.com vilket jag tackar mjukast för!

Först en viktig debattartikel av ärkebiskopar electus och avgående:
http://www.svd.se/dynamiskt/brannpunkt/did_12800840.asp

Sedan en MYCKET viktig sida:
http://www.stafettmotvaldtakt.nu/

Och så en Brander och Hamberg vars existens jag känner stor glädje över.
http://www.varldenidag.se/?aid=3770&sessId=hUhq5FGN&cat=1&b=1

En annan dag kanske jag skriver lite mer själv. Men idag är det för mycket vigseltal och predikningar och sånt som måste skrivas först. För övrigt anser jag att det INTE är smickrande eller glädjande att bli önskad till förrättningar på grund av sitt kön. Jag är inte summan av mina kromosomer, tack så mycket! Jag är jag och inte bara en kvinnlig präst.